F— mas öfver Antonio oc ch först derefter ville konungen sjelf uppträda såsom körande för sin enskilta del. Tillika beljente han sig äfven här af inqvisitionen, som fordrade slyktingens utlemnande på grund at det hemliga förstånd, i hvilket han skulle hafva stått med Protestanterna. a De rörelser, som, stående i sammanhang med denna tilldragelse, ägde rum i Saragossa, Antonios våldsamma befrielse ur inqvisitionens händer, folkupploppet d. 24 Maj 1591, de till arragoniska privilegiernas sky ddande al ölverdomaren tuch besagde privilegiers vårdare vidtagne medel — rörelser, hslka, såsom kändt är, hade till följd förlusten för Arragonien af dess högsta företrädesrätligheter, kunna icke här närmare utvecklas. När den kongliga bären gick öfver Ebro, för atl inrycka i Arragonien och der återställa den störda orduingen, flydde Antonio öfver Pyreneerna. I Pau rönte han vid Katharinas af Bourbon, Henrik IV:s systers hof ell sörekommande emdttag ande, under det Arragoniens ölverdomare i Saragossa slutade sitt Hf på stupstocken. Efter ett misslyckadt fnfall i Arragonien, begaf sig Aantonio från Bearn till Paris, dit Henrik 1V kallat honom. Här var han holvets medelpunkt; hans personlighet, berättelsen omn hans öden och ryktet om hans talanger intogo alia till hans förmån. En af konungen honom tillbjuden årspension undanbad han sig, dels för att icke för sig stänga hvarje återväg till säde nes tandet, dels af fruktan att derigenom förvärra sin fi ngna lamiljs belägenhet. Antonios slyki till rank rike tjenade emellertid inqvisilignen till förevåänaning, att framställa hans kätteri såsom ställdt utom allt Wifscl. Uti en högtidlig Auto-dafe blef han såsom höranackad källare bränd in effegicec, hans egendom indrogs till staten och hans familj förklarades för cv ärdliga tider för ärelös. Vid Drottning Elisabeths hof, der han infann sig 4592, rönte han ett icke mindre välvilligt emottagande ,