Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 augusti 1845, sida 1

kännelsen om mordet. Hittills hade han nekat, tillade den marterade, emedan han af sin konung blifvit ålagd tystnad. Hans enda bön, att man skulle gifva honom ett menskligt väsen till sällskap i hans fängelse, emedan bruket af hans af torturen sönderbråkade lemmar var honom betaget, blef Honom beviljad, Sedan delade hans ädla hustru med honom hans fängelse. I hennes kfäder lyckades honom flykten. Knappt hade Antonio ankommit till Kalatuyd, Kastiliens gränsstad, förrän här äfven inträffade befallning till hans häktande. Antonio tog då sin tillflykt uti Dominikanerklostret, hvars munkar satte sig till motvärn emot de till hans förföljande utsände polisbetjenterna. Från Kalatuyd skickade han sin bepröfvade trogne vän Gil de Mesa tiil Saragossa, for att för sig begära skydd af Arragoniens lagar. Trots Philips stränga befallning att icke släppå flyktingen öfver Ebrofloden, kom dock denne, skyddad af. borgare och Studenter, lyckligen till Saragossa. Äfven här måste han träda i häkte, men blef dock numera ställd under skydd af Arragoniens privilegier. Från Madrid ankomnio snart de till hans process hörande handlingarne, förökade genom anklagelser, som gingo ut på underslef, förfalskning af vigtiga dokumenter och förräderi emot konung och sädernesland: man emolsäg domens fällande i Arragoniens hufvudstad. Flersalldiga gånger vände Antonio sig till konungen med den bonen att nedlägga processen, emedan han i vidrigt säll såge sig nödsakad att göra farliga upptäckter. Denna hotelse fann icke något gehör, emedan man förmenade sig vara i besittning af alla originaldokumenter. Nu skref Antonio silt försvar och bestyrkte det med originalskrifvelser från konungen, Don Juan och Escovado, bilagor, hvilka tillstadde en djup blick uti Philips hemligaste förfarande, så att det behöfdes starka genskäl, om fången skalle befinnas skyldig. Derför skiljde konungen sin sak från statens; såsom föorrädare emot denne skulle i främsta rummet dö