ANTONIO PDEREZ. PHILIP II:s STATSMINISTER. Efter en spansk häfdatecknare. Antonio begärde sitt entledigande, men det förvägrade konungen honom, hvarigenom han ännu mera insötdes i säkerhet. Oatbrutet fortsatte han sina besök hos prinsessan af Eboli; han kände myckel väl den fara, som med dessa besök var förbunden, utan att dock äga kraft att undvika henne. Men prinsessan, förbittrad öfver den sidovördnad, inan vid hosvet visade henne, beslöt att våga allt på ett enda fäörningkast och skref på sitt häftiga, passionerade vis ett bref till konungen. Denne svarade icke. fan kunde, under det hans själ led tusende ual och den gamla kärleken till heune, som så förrädiskt svikit honom, ännu kämpade en väldig strid i hans iurc. hyckla den kallaste likgiltighet. idt Om natien smög han sig ofta ur sitt palats till gatan Almudena, hvilken han heia linmmarne vandrade upp och ned, liksom om han måste sjelf ölvertyga sig om den älskades trolöshet. Vid elt sådant tillsalle var det, som han såg Antonio smyga sig utur prinsessans palats. Efter den stunden var Antonios undergang oaterkalleligen beslutad; men Philip ville icke genom sin hämd kränka sitt rykte, eller väcka nagon oslentlig skandal. Natten till d. 28 Juli 1578 bletvo stalssckreteraren Bon Antonio Perez och prinSessan af Eboli i all tysthet arresterade. Forst uti det ensliga, hemska fängelset fattade Antonio den afgrund, som öppnade sig framför honom; han kände verlden tillräckligt, för att veta huru få de vänner voro, på hvilka han skulle kunna räkna, och redan då beslot han, att i aldra värsta fall äberopa sig på Arragoniens privilegier, hvilka komino honom till del såsom tillborande en Årragonisk adlig slägt. Det af Vasquez förda vittnestörhöret lemnade visserligen inlet bevis, att Escovados mord —— I Se N:O 169 170