Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1845, sida 1

————————————— önWäi0hq90000— — der, bade vi velat hans sörderf, så hade vi, med kännedom al hans irrilabla lynne, retat honom, anlallit honom med hårda ord, kommit honom att förgå sig och sedan med skadeglädje aklappat i svarta händerd öfver hans fall. Detkan visserligen hända, att detta varit Aftonbladet mera i smaken, än den der averkligen förvånande artigheten e, med hvilken vi kallade honom avår vän a; men i vår beräkning ingick hvarken att störta den Konstitutionelle, eller ställa oss in hos Altonbladet, och derföre handlade vi så, som vi gjorde. — avände kalle vi den Konstitutionella tills han visat sig vara vår vänskap ovärdig; d. v. s. tills han, uppbragt öfver vara mot honom gjorda anmärkningar och glömmande deras syfte och rättmätighet, uppträder såsom var fiende. Aftonbladet kan visserligen tycka det vara förunderligt, ja doförklarligt e, att vi kalle en tidning, hvars politiska åsigter vi i allmänhet icke allenast icke hylle, utan missbillige, åvår väna; men vi kunna icke inse, hvarföre olika åsigter i politik ovilkorligen skola medföra fiendskap. Sådana måtte väl kunna diskuteras, utan att precist deras offentliga organer behöfva att ligga ahand i hår och knif i strupen med hvarandra. För öfrigt, om man just skulle vilja fästa sig vid ord, så vore det visst icke omöjligt, ott faktiskt kunna styrka, det sjelfva Aftonbladet gisvit benämningen åväna åt tidningar, hvilkas meningar in politicis det visst icke kan antagas hafva hyllat. Vi vilje till och med erinra oss, att både Aftonbladet och Dagligt Allehanda kallat Svenska Minerva ösranhas, och denna benämning häntyder dock på ett vida mera intimt sörhallande, än det, som plägar råda vanliga vänner emellan. åblodet är alltid tjockare, än vattneta, säger ett gammalt ordspråk, som, tillämpadt på ilrågavarande fall, skulle kunna gifva anledning till hvarjebanda icke så synnerligen uppbyssliga reslexioner. Vidare frågar oss Aftonbladet, hvad skäl vi kunne hafva att wicke draga den konstitutionelles ärlighet och sosterländskhet i tvilvelsmala?— Om Red. af Aftonbladet med uppmärksamhet hade genomläst vår i N:o 472 al denna tidning till den Konstitutionelle adresserade artikel, sa skulle den hafva funnit denna sin fråga vara helt och hållet öfverslödig. Vi bafve nemligen derstädes i ganska tydtiga och klara ordalag antydt, att vi tro aden konstitutionelle uppenbarligen vara missledd af någon, eller nagra, i hvilkas interesse det ligger, att den periodiska pressen klandrar i tid och otid, klandrar utan hofsamhet, utan sans, utan urskillning — klandrar endast och allenast för att få hlandra-a Förutsatt att förhållandet verkligen vore sadant (hvilket den Konstitutionelle dock sedermera lörnekah så kunde det väl lata sig tänka, att den Konstitutionelle vore ärlig och fosterländsk så, som han uppfattat betydelsen af dessa ord, och i den rigtning, som, elter hans sätt att se tingen, vore den enda sanna och rätta. bet är en ytterst ömtålig sak att sätta sig till doms öfver motiver; och i fall, hyilka, sasom det ifrågavarande, atvetydiga synas, torde det vara bäst att ställa sig till efterrättelse den i vår Tryckfribetslag förekommande regel, som bjuder att chellre fria, än sälha. Salunda tänkte atminstone vi, när vi nedskresvo de ord, hvilka sedan i så hög grad väckt Aftonbladets eförvåning. — Märkvärdigt nog är, att den Konstitutionelle deremot foga eller intet fästade sig vid dessa uttryck. Han luCkade helt simpelt för ckomplimangen a; men höll före, at den gerna kunnat vara ogjord, alldenstund de efterföljande anmärkningarue icke rigtigt ville öfverensstämma med vårt yttrande, att vi icke ville draga hans ärlighet och sosterländskhet i tvifvel. beremot kunde naturligtvis vi ingenling bafva att anmärka. ben Konstitutionelle borde väl sjelf bäst känna, hvad som i bemalot Anl:manod angstau ollon inlo ancfadl b5