Ett par ord om de engelska privatbibliothekerna ) Mängden ocli storleken af Engelsmånnens privata boksamlingar, äfvensom den ställning, hvilken dessa i det busliga lifvet innehafva, åro ott bide märkvärdigt och bugneligt tecken på det stora och allmänna begär efter vetande, hvilket uppenbarar sig hos det engelska folket, eller åtminstone hos de klasser af detsamma, hvars medlemmar göra anspråk på att icke stå på civilisationens allranedersta trappsteg. be alfgzilva äfven ett talande bevis för, alt den humanistiska bildningen i England icke för ett eromitlikt lif, utan lesver och rör sig midt ibland folket, på hvilket den, sormedelst litteralurens ymnigt slodande och rika källor, utösvar ett i de fleste andra länder helt och hället obekant och välgörande inflytande. Ilos oss här i Sverige halva väl universileterna, gymnasierna och åtskilliga andra publika inrättningar sina bibliotheker; men dessa äro ekaukamrar, som icke stå öppna för Ållmänheten, utan blott för en del af densamma, för de edentliga vetenskapsmännen, för den studerande ungdomen och för en och annan individ af folket, hvilken har den lyckan att vara bekant med Herrar bibiiothekarier. Åfvenledes finnas på ålskilliga af de gamla herresätena hegst dyrbara poksamlingar; men dessa komma nationen ännu mindre till godo och betraktas af de nuvarande egarne mera som en Ivxartikel, än som elt medel att sprida uppIysning och bildning i de nejder, der de belinnas. Manga af våra lärde halva likaledes, med beundransvärd flit och stundom med ganska ringa tillgångar, vetat att sorskassa sig icke så obetydliga bibliotheker, men äfven dessa äro skatter, som nåslan uteslutande rikta sina egare, utan att annat än medelbarligen komma Allmärbelen till nytta. Åtorstar saledes allenast vära lanbibliotheker, hvilka dels falla sig för dyra, alt af mängden kunna begagnas, dels nåstan uteslutande utgöras af romaner och annat dylikt litterärt snömos, som visserligen stundom kan vara rätt angenämt att taga till sig; men som dock icke innehåller någon rigtigt stärkande själaspis, hvarigenom de intellektuella kralterna utvecklas och tilllaga i styrka och spönstishet. rråder man i Sverige in i en familjekrets och ser sig om efter bobliga sysselsättningar, så skall man verkligen hafva svart att upptäcka annara sådana. I de skonas boudoirer kan det väl vara en måjlighet, all man stöter på en litet sirligt bokskap; men hvad innehaller det? Läsebibliotheketa, åkabinetisbibliotbecketa, en eller anvan sransysk, tysk eller engelsk roman, llagbergs, Rogbergs eller Wallius predikningar, några poötiska kalendrar, en och annan dlåseboke och grammatika, o. s. v. ål böcker i historien, geograsien, naturkunnigheten, 0. 5. v. ser man deremot icke det ringaste spår; sadan sektyr är allt för aträkiza, elangtvädige och olärde att få komma i de skönas händer. Träder man in till Herrn i huset, Så träffar man i hans bokskåp, eller på hans bokbylla, i händelse några dylika möbler ens finnas, leklyr of ungefär samma beskaffenhet, möjlatvis tillökad med Crusenstolpes askildingare, öhrefa och etidsbildera, en och annan bok i alandthushållningen ä, en och annan politisk brochyr, ett och annat arbete i handelsvetenskapen, ett och annat lexikon, ett och annat häfte al aSveriges store mån 4 o. s. v.; men för ofrigt ingen bit rikhaltigare, än det nyss omsörmålda boudoirbibliotheket. I de slesta samiljer träffar man alls inga boksamlingar, hvarkon större eller mindre, eller ock hafva de blilvit förvisade till en slags skräpkammare, garderob, kontor, eller hvad man nu behagar kalla dessa gömställen. — Huru helt annorlunda är deremot förhållandet i England! — — — — — — — — PM EÄ