död. — Snart återsick jag nu fullkomligt mina krafter, jag uttogs ur bakugnen, lades i en god, varm säng, lick glodgadt vin ott dricka och erfor, all på signalen af ev klocka hela byn Nazareth hrutit upp, alt man efter 2 iimmars arbete iyckligen gräft sig sram till min vagn; all man burit mig medvetsks ur dengannna till ett värdshus, soim redan upplefvat många dylika scener, då personer, liksom nu jag, blifvit uppväckta från det döda. Följande dag grepo de gode invånarne i Nazareth åter verket an, skaffade mig tillbaka min vagn, min hoslert, min kappsäck, mina böcker, mina pistoler, min sabel och liilochmed min börs, och icke utan möda förmådde jag dem att emotlaga några bevis på min tacksawhet. Jag kan derföre säga med Montaigne: jag var död; och jag kan säga ännu mera, än han: Jag var i hellvete I En bleckslagare i Besancon, vid namn Caillot, ha. de genom läsning af Voltaires skrifter fattat ett stort tycke för denne författare och kände en brinnande åtrå alt få se honom och tala med honom. Till den ändan begaf han sig till Ferney och begärde att få företräde hos slottes ägare, hvilket dock förvägrades honom af betjeningen. Ilan envisades att blifva insläpt, då filosofen, som fått höra ordvexlingen, öppnar sitt fenster, ser den dåligt klädde karlen och frågar i en snäsig ton: osLVOm är ni, hvad vill ni? Bleckslagaren svarar: vång gör som ni, jag upplyser verlden ... jag gör iychior.o Detta skämt förskaffade honom elt gynnsamt emoltagande.