proletariatets lissvilkor, emedan menniskan häri bar förlorat sig sjelf, men tillika ej blott har vunnit den theoretiska vissheten om denna förlappelse, utan också omedelbart, genom den oasvisliga, osmyckade, absolut bjudande nöden — nöllräandighelens praktiska uttryck — är tvungen utt sätta sig upp mot denna omensblighet, derför kan och bör proletariatet befria sig sjellt. Men det kan ej detta, utan att upphålva sina egna lifsrörelser, som äro sammanfattade i dess egna tillstånd. Det genomgår ej förgätves arbelels hårda men härdande skola. Ilär är ej sräga om hvad den ena etter andra proletären, eller också hela proletariatet till en viss tid, föreställer sig som malet. Här är fråga om hvad det är, hvad det, tillfölje af detta varande tvingas all göra. Dess mal och dess historiska handling falla tydligt i ögonen, äro oåterkalleligt soreskrilna i dess eget liss tillstånd och i hela organisationen af det nuvarande borgerliga samhället. bet behöfves ej utvecklas, att en stor del af det engelska och fransyska proletariatet redan har blifvit medvetet af sin lästoriska uppsilt och beståndigt arbetar på att utveckla detta medvetande till fullständig hlarhet. Men äfven privategendomen och dess sårsäktare, national ekonomerne, böra tänka på hvad deras frid tinftorer, och, genom upphäfvande af alla prohibitiver, upplösondet af alla band, som sångsla arbetet, handeln och industrien, lemna fritt spelrum för tasflan at alla hall; då skola ochså de oligenheter, som naturligtvis, i alla fall, genom arbetets och spehulationens strömmande åt ett, för ögonblicket lockande håll, och sedermera, lika bastisa återströmmande, då och då mäste uppstå inom den enskilda och allmänna ekonomien, till följe af den osvikliga sanningen dalt allt gäller hvad det gålla kano, lika naturligt ordna sig sjelf, sisom strömmarne i bafvet. Och hade det så satt vara från tidernas början; hade man ej. genom konstgjorda medel, sökt gifva en onalurlig riktning ät industriens strom, så bade aldrig det onaturliga tillständet mellan egendomen och proletariatet uppstått, som nu vållar så mycket svärizheter, så många motsägelser inom natiomal-ekonomien, som, tillsolje af inrotade fördomar, nu är så svårt att afhjelpa; men som, om det ej snart afbjelpes, botar samhallet med total undergang. mA PARA ARAB METER SE. —gss FAR AA AA ——— — — — —