Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 juli 1845, sida 2

— Och hvad forebrår du honom? all stå på sinä rättigheter ? — Jag förebrår honom allt. Det är en spelare, en liderlig sälle —; han springer efter alla qvinfolk, och å propos derom, god vän du, kasta icke så lystna blickar på min qvinna der, om du vill sofva under milt tak. — Låtom oss afbryta det der, min kära Signoret, jag tycker icke om att höra talas illa om konungen al Navarra; och det har sina skäl. — Ar du i hans tjenst? — Ja, sade officern, jag är nästan alltid med honom. — Ah hå! och hvad har du för syssla s hans hof? gentog Signoret, i det han slog i ett fullt glas at honom. — Jag är förste stallmästare. Signoret såg på tröjan och byxorna af busselhud, hvilka torkade vid elden; och då han såg dem sönderrifna och trasiga på flera ställen, skakade han på hufvudet. — Se här, sade han, drick det här glaset och tala utan alt ljuga. Hvem är du? — Signoret, min hedersvän, jag vill icke bedraga dig, jag är den mäktigaste af hans hofmän. — Man påstår, att vinet framlockar sanningen, genmälde denne och fyllde ånyo hans glas, med ögonen ständigt fästade på kläderna. Säg mig, hvem du verkligen är. — Du vill då veta det. Nå väl! Signoret, min vän, jag är konungen af Navarra i egen person. — Hustru! ropade Signoret, tag bort de här buteljerna; och du, min stackars gubbe, gå och lägg dig. Om du drucke ännu ett glas. skulle du blifva den vandrande Juden eller kung Salomo.v Hofmannen försäkrade förgäfves, att han vore Henrik, och att han nyss utanför Montauban uppgjort planen till en ny stad. Vid hvarje hans tör