mens läror, af tillfället alt i den gamla synagogans sköte avklaga hvarje religiös reform, såsom döljande en rigtig pandora-ask i sin vida stridsmantel. Det var på grund af dessa ständigt upprepade anklagelser, som ätskilliga Regeringar, och i synnerhet den bayerska, inställde sina sorra sträfvanden och beslöto, att medelst ufsärdade edikter nedbryta det verk, till hvars uppbyggande de under loppet af hela trenne år troget räckt banden. Ur denna synpunkt blef äfven reformen i Frankfurt anfallen. Då de orthodoxa, eller snarare bigotta, Judarne icke mera vågade all försvara Talmud, anklagade de sina pafsälliges trosförvandter för atheism och republikanism. I Franksurt föraktade man dock ett så utslitet konstarepp, och långt ifrån att inskränka sig till ett blott försvar, gick man tvertom anfallsvis till väga, och det med lika mycket snille som styrka. Dessa diskussioner och stridigheter hafva nu allaredan i tvenne är sysselsatt den tyska pressen, och hitintills har censuren icke lagt den några binder i vägen. Augsburgeroch LeipzigerAllgemeine Zeitung hafva varit hufvudorganerne för striden. Det är verkligen ett interessant fenomen alt se den katholska journalistiken i denna strid taga de moderna Judarnes parti, under det att den protestantiska försvarar Talmudisterne. Det är icke derföre, att ju en god del progressistiska och reformerta protestanter skulle gifva söreträdet åt den nya judiska sektens rena deism framför ett blandadt och oäkta system, som bvarken öfverensstämmer med förnuftet eller tron; men katholicismen, förskansad bakom sina dogmer, betraktar med likgiltighet dessa reformer så länge de befinna sig på så långt afständ från dess råmärken, blott de icke alltför uppenbart syfta till några politiska resultater. Vare dock bärmed huru som helst, så är dock den i Frankfurt verksställda reformen ett oomkullstotligt saktum, hvilket redan blifvit infördt i bändelsernas stora bok, Historien. Och då menskligheten aldrig tager något steg tillbaka, utan för att sedermera taga ett så mycket längre framåt, så kan man vara förvissad om, att detta faktum, på ett eller annat sätt, skall komma att bidraga till framskridandet och fortgången af den allmänna civilisationen.