Brrinvinshrännings fråsgnn BDelnamdkAC vid HSA4AA—A43 årens ESåe SERADNeÅCe. Rörande denna fråga väcktes motioner af åtskillige representanter, såsom af friherre E. S. ron Vegesack, lIIIIr Du Rietz, Mentzer och IIammärberg inom kidderskapet och Adeln; Hr Prosten Arborelius inom Drestesstäåndel; Herrar Boström, Gustafsson, E. G. Lindström, Lindblad och Ålesson inom Rorgarestandel, ech af (j mindre ån 40 ledamöter inom hondeståndel. AL här redogöra för en byar af dessa motioner, kan naturligtvis ej komma i fråga; vi vilja derföre endast anmärka, att flere af dem syftade ät diametralt motsatta mål, samt till sitt hufvudsakliga syfte antyda dem, vid hvilka Bevillnings-, Lagsamt Ekonomi-utskotten i sitt afgilna betänkande, angående grunderna och vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin, fästade särskild! afseende, samt tillika anföra för hvardera de forslag utskotten i åänledning häraf funno sig soranlatne göra. Dessa motioner voro: Nils Strindlunds motion, att nu gällande Förordning, angående vilkoren för tillverkning och försäljning al bränvin måtte intill nästa Riksdag ofFrändlratl bibehällaso, å hvilken motion utskotten föreslogo, att något ovillkorligt afseende icke borde fästas. En annan representanss motion, datt bränvins-tillverkningen må förklaras vara en fri bandtering och följaktligen kunna idkas af hvarje välfrejdad, till myndig ålder kommen medborgare, utan afseende på innehafvande jorda; hvarvid Utskotten tillstyrhte, att wifrågavarande förslag icke borde vinna afseende, och att deremot brännvinsbränningen hädanelter, som hitills, må ätfölja jord å landet och i städernag, men tillika bemställde: 6all brännvinsbränningen med enhla pannor till 20 kannors rymd och derunder må varda under hela året tillateno; hvarjemte utskotten foreslogo, all hvar och en till bränvinsbränning beråtigad må, äfven under den tid brunrinsbräinning icke är lillålen, brånvinsdistillering verkställa med distilleringspannor af högst sex kannors rymd. a Herr C. Å. slamimarbergs motion, aatt afverkningsförmågan bos de sarskildta klasserna af bränvinsbrännin; zs-vedskap matte närmare utredas och i enlighet med verkliga förhållandet bestummaso, med afseende hvarn utskotten soresI020, att den beräkning af afverkningssormägan hos bränvinsbrännings-redskap i 4:sta och 2:dra klasserna, som vid sistlidne (1840 —41) arens Riksdag antogs må bibehallas, och att således s:sta hlassen anses hunna alfverka 8 ginger bannans rymd i månaden och 2:dra klassen 12 ganger dito dito, men att deremot en iden man hi ögre för ersmningsförmåga för 5:dje, 4:de och 3:teh lasserna, efrensom för åängrapparaler, må antagas; ant 5:dje klassen anses afverka 2 24 gånger pannans rymd i månaden, 4:de klassen 36 gånger dito dito och 5:te klassen 72 gånger dito dito, samt att afverknings-förmågan i hvardera af dessa 5 klasser ökas med 100 procent då ångapparat derlill begagnas; bn annan representants motion, aatt fariffen å jordvärdet, enligt hvilken rättigheten lill begugpuamie af större eller mindre pannerymd beslänmes, umtte upprättas i närmare oheerensslåmmelse med alverknings-sormågan hos de olika klasserna af bränneri-redskapo, med anledning af hvilken fråga utskotten föreslogo, aatt Ördje, 4:de och 5:te klassernas bränvinsbrännings-redskap böra i detta afseende hänföras till em gemensam selass, och att, med bibehållande af det i 5:dje 2. al 184 års Försattning angående bränsinsbränningen bestämda jordvarde for rättighet till bränvinsbränning med redskap i l:sta klassen, tarifssen å jordvärdet i öfrigt stälels i närmare öfverensstämmelse med den olika laverhnings-formågan hos de särskildta klassernas redskap, så att hogre jordvärde erfordras för rättigheten att begagna redskap i bögre klassv, samt datt pannerymds-afgillen ej forskottsvis måtte erläggas.