ösligt sätt; men först påföljande dagens estermiddag börjas dansen på sullt allvar och sortfar på lika sätt 5 då 4 dagar efter hvarandra. Det är på vissa ställen dessa lekar af ålder hållits, så att ungdomen från långa vägar samlas dit, stundom frän flera socknar. Dansarne utgöres af vals och polska samt stundom långdans, hvilken i ordets vidsträcktaste bemärkelse förtjenar detta namn. Iill en sådan dans tager hvarje yngling en flicka vid banden och, med musiken i spetsen, tågar hela skaran åstad, dansande efter musikens takt, stundom halfva milen från stället der den börjat. I alla de bus, som besinnas i vägen, går långdansen genom rummen, och de unga, som befinnas derinne, måste då nolentes volentes följa med ströms men, så alt de dansandes antal ständigt ökas, till dess dansen vid återkomsten slutar. En dag hade tvenne aLekar e, hällna på ställen öfver 4 mil från hvarandra, stämt möte på en stor slätt, hvarest äfven underteknad befann sig ibland åskådarne vid denna åBal parö i det gröna. Fiolernas och klarinetternas toner satte härvid minst 500 dansande par i rörelse. cFriskt med fotpedalerna, gossar! ropade en af spelmännen, som tillika var organist-kandidat, mindre för att uppmuntra dansen, som gick i flygande fläng, än för att läta böra något af den lärda terminologi, som tillhörde hans yrke. Sedan man en stund med bjertans lust svingat omkring med hvarandra, skiljdes lekarne ät, och. bvarje långdans återvände till sitt ställe, på samma säll som den kommit. Man anmärker, att yoglingarne till dessa ulllygter helst välja den de hafva kär, så att det på visst sätt skulle kunna anses såsom en afbildning af långdansen genom lifvet, med den skillnad likväl, att man der ofta utan takt och sållan dansar på rosor. Till ungdomens heder må nämnas, att denna högljudda, lefnadsfriska glädje sällan urartar till sjelfsvald, eller oordentligheter, hvartill bidrager saväl att de äldre infinna sig vid lekarne att se på ungdomen, som det märkbart altagande bruket af spirituosa, ty en stor del af den uppvexande ungdomen förtär ej sådana drycker. På en af leharne kringbjods ej bränvin, utan vin och kafle. Ibland de äldre, som deltogo i midsommarssesten, besunno sig älven tvenne gubbar, Matts och Sune, jemnäriga och vänner, hvilka under det gladaste lynne äskådade den muntra dansen. De voro lihväl af helt olika åsigter i afseende på det oskyldiga, eller skadliga, i ungdomens nöjen. Matts smågnatade emellanåt öfver del deviga slängeto, som aldrig ville ta slut, och Sune, ihägkommande sin egen ungdom, försvarade de unge, och mente på tro, att i dansen och glädjen fanns just ingenting ondt, då de annars förhollo sig skickligt och väl. Fram på natten ville gubbarne hem; men Matts stadnade, emedan han nödvändigt ville ba agrebbornap med sig. kom, Masse ly ropade Sune otäligt, alåt oss gaup. Lejvo, genmälte den andre, aja vill ha grebbera och hera mä; men ban fann, det oaktadt, sina påminnelser fruktlösa, ty endast med löften, att komma snart efter, afspisades Massep. 4Så kom daus, återtog Sune, ala grebbera och Hera hålls! Du bör komma ihu, bur dä vau mä oss, då vi vau herao. aja, det är ett satans släng, som aldrig vill ta sluto, knotade cMasseo och lemnade, jemte sitt mera förståndiga dårsbarno, tummelplatsen för de ungas glädje. Den, som, lik Matts, från sina egna åldriga och lesnadströtta åsigter vill bedöma ungdomen, riskerar oftast att blifva misskänd af dem, som man efter eget förmenande vill vål, och, hvad värre är, framkallar olydnad och missaktning, hvilket ålderdomen, så mycket möjligt är, bör söka att undvika. Menniskans ungdom är, såsom nordens Maj, ljus, blomsterrik och berrlig, men försvinner med alla sina fröjder hastigt såsom den; snart komma de mulna dagarne, då jordlifvets bekymmer asom ett Chimborazo trycka på menniskohjertats press syllap, såsom Wadman säger,