nande vänner gått till sällare rymder, der det sköna i sångkonst och tekning, som han på jorden älskade, i ljufvare harmonier och skönare largglans sägnar hans återuppvaknade själs sinnen. Der, i den eviga kärlekens rätta hemland, får han skåda ansigte mot ansigte hvad han här förbidat, ty han hoppades och trodde. I ett af mina föregående bret har blilvit nämndt om Wärends namnkuunigaste qvinna, hvarföre älven nåcra ord om dess mest vidifrejdade man torde vara på sitt ställe. Likväl iche om hans lefnad och verksamhet, ty de äro, såsom sig bör, bekanta för hela den civiliserade verlden, utan allenast om det ställe, der hans vagga gått och bans barndom förflutit. För att se den store mannens barndomsverld, gjorde vi en dag en utslygt till Stenbrohult, en af dessa för sin vackra paturbeligenhet sevärda ställen, på hvilka vårt sköna, herrliga sådernesland är så rikt, och hvem ville ej dessutom gerna se det ställe, der Linne är född? Helt nära stranden af den vackra sjön Möcheln med sina leende omgisningar och hundrade skogbevuxna oar, äro kyrkan och prestgården belägne, med utsigt åt sjön och det gent emot på en vacker udde belägna Möckelsnäs. Här omvexla, i närheten af sjön, de vackraste löfskogar, der alla svenska trädslag i syskonlig förening frodas, med bördiga och särdeles blomsterrika ängar, så att Stenbrohults Flora anses vara den rikaste i hela trakten. Ibland de Floras barn, som växa i barrskogens skymning, befinnes äfven hans egen lilla blomma Linnea borealis, som, obemärkt och undangömd, omkring sig sprider sin behagliga mandeldosstande vällukt, så att stället samedelst tycks hafva vindicerat sin rätt till den äran att vara den vidtfrejdade mannens sodelseort. I prestgarden står ännu en gammal flygelbyagnad, i hvilken besinnes en vindskammare, den Linne som gosse och yngling bebodde. De små och laga fönstren insläppa ett sparsamt ljus till det ansprakslosa rummet med dess ryggås tak och dess gammalmodisa spis, som upptager nästan hela gallen. Sisom prydnader aro med limfärg malade, i taket och på timmerväggarne, allehanda soglar och träd, hvilka, sisom tillkomne i sednare tider; tros vara ibland den bekante målaren Pehr flörbergs första ungdomsförsök, ty Hörberg är född i nästa socken hårintill. Prestgärden nedbrann en ging på 4700-talet; men lagorna, liksom respekterande detta minne, shonade slygelbyggnaden, så att man ännu kan få dröja i den boning, der Liaunå under gossåldren började att lägga grunden till sin framtida storået, och se genom de samma fönster, der han aninasfullt blickade ut olver sjan och den omgilvande naturen. På stället berättades, att, då Linnå var barn, plägade hans moder olta ge honom blommor att leka med, hvilket ocksa särdeles behagade den lille. kanske var det denna omedvetna barndoms-kårlek till Guds sköna skapelser i naturen, som under de första ynglingaären gjorde honom så tvekande i valet af sin blifvande bestämmelse, och först vid en mera sramskriden ålder vagnade till hela sin fulla kraft och ejorde hans namn odödligt. Utom den ofvannämda vindskammaren sinnes en vacker oljesärgslasla, föreställande Linnå i sittande ställning, hvilken tafla är uppsatt i kyrkan; dessutom står en sten upprest vid landsvägen, der man läser alt den stora natursorskaren här blilvit född. Som dans och nöjen vid bröllop blifvit urmodiga, s ker ungdomen deremot att hålla sig skadeslös vid midsomwarn, då man i dessa trakter rätt grundeligen roar sig och låter de byardagliga bestyren hvila. benna sköna tid, så inbjudande till glädje, är också dertill den mest passande på landet, ty då har landtmannen redan slutat sitt värarbete och slättern har ännu ej börjat. Naturen står i sin fulla prakt, de langa dagarne, de korta ljusa nätterna — allt förenar sig, att för oss i Norden göra midsommarn till en glädjens högtid och en hoppets fest för den kommande skörden, bvarföre ock de