KORRESPONDENS. Wärend, i början af Juli 4845. Alt vilja bjuda oLTandsorlsunderrällelsery i samma vefva som det unga Skandinavien firar högsommarns sköna förbrödringsfest på Gesions ö, vore både förmätet och obehörigt, om man ej förutsatte, alt de kunde gömmas så länge de nyuppfriskade Skandinaviska ideerna med hela nyhelens behag uppfylla hjerian och lidningsspalter, der de nu alltid intaga första rummet, voch detta med rätta.o Äfven på vägarne härombring passerade, veckan före midsommar, åtsbillige unge lärare, jemte flere studerande, som ämnade sig till mötet i Köpenbamn for alt öka antalet af landsmän, som, på andra sidan sundet, går stade sina Danska vänuer. De unge resande fortsatte sin väg med glädjen i hjertat; men vi, som måste stadna qvar, suckade med Ingeborg: vo den som dock finge följa dem öfver bolja o Ibland odagens srägoro, som i mer och mindre mån äro föremål för estertankan och diskussionen, är det, näst representationsreformen, troligen ingen, som har en större popularitet, än en blifvande skandinavisk förening. berutinnan överensstämma alla, alt det på en gang är bide sornunsenligt och rätt, all de trenne sä nära befryndade brödrafolken en gång vilja glömma allt gammalt groll och stifta ett förbund, tillsorlitliet och fast nog, att under kommande skisten hunna emotstå, icke allenast de dolda politiska stämplingar, som till detsammas söndrande nog icke uteblifva, utan älven det öppna våäldet, om det en gång rustar sig till strid. kanske är den tidpunkt icke så aslägsen, då hotande moln från Östern sammandraga sig öfver Skandinavien, och då gäller det att bevisa sin tro med sina gerningar; att stå eller falla såsom en man. Det blir då ej frågan om färsen på ett stycke flaggduk, eller ågande rätten af en landsträcka, större eller mindre, utan det blir frihetens kamp emot förtrycket, civilisationens emot barbariet, och hvem vet om icke striden emellan så diametralt motsatta intressen slutar med seger, eller död? Man underrättas tid elter annan, alt folken på andra sidan Östersjön och Bottniska viken, genom en makt, dold och oemotståndlig som ödet, så småningom russisiceras, och alt inom kort föga mer än namnet af deras lordna nationalitet äterstar; och da despotismens verksamhet aldrig hvilor, maste de antiryska folken i vår verldsdel osör balansen i Europa, såsom Kapten Pulf säger, med bifall och välvilja i Skandinaviens förening se en förmur emot förtrycket. Af detta och mycket annal inses lätteligen, att Nordens enhet utan tvifvel är det väsentligaste vilkoret för kommande tiders oashängighet och sjellbestand; tillsolje hvaral man också icke annat kan, än al hjertat önska framgema åt allt, som i någon man leder till detta sköna och önskvärda mal. Också tyckas alla med lisligaste iutresse vänta uuderrättelsen om de trenne konungarikenas församlade unge representanter, der de på deras brodrasest i Köpenhamn sanktionera den la arfsrätten vit hvarandras tillgifvenhet och kärlek och till det treeniga Skandinaviens framtida ära och lycka! Den 5 Juni tillbragte ett litet sällskap aftonen på Törningsö, vid nvilket tillfälle en af de närvarande i ett improviseradt föredrag erinrade om stundens hagkomster, hvarvid en ibland skälarne egnades Minnet från Poller — eu minne, som säkert länge skall lefva hos dem, som I den goda elfstaden fordom längtade att fira denna sköna midnattsstund och bora sestens hjelte, den unge läkaren, med ungdomens hela värma och hänförelse tala om sitt tappra och olyckliga älskliogsfolk och deras frihetsstrid vid Weichselns strand. ben älskelige talaren har för längesedan tystnat, och den krets af förtrogna, som med entusiastiskt jubel emattog hyarje hans ord, har under årens lopp all mer och mer glesnat. Enligt tillkännagifvande i denna Iidning N:o 147 har en af dessa, lem