Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juli 1845, sida 2

en — sällsyntheterna, och hvars like ingen, vid skådeplatsen för densamma, någonsin kan erinra sig hafva upplefvat: Tisdagen den 8:de dennes var vinden på östkanten, då plotsligt vid middagsliden svarsa, här och der med mörkbruna, vågiga ränder senomväsda åskmoln uppstego i N. v. Luten var, lihsom de foregående dagarna, varm och tryckande, stundtals nästan liksom qväfvande. Vid pass kl. half till 2 e. m. stillnade vinden alldeles ut; åskan hördes då, liksom en stund förut, mullra på något afstand, och täta blixlrar genomkorsade de hotande, ligt nedhängande skyarne. Några minuter sednare sprang vinden till N. V., och den svarta molnvägaem närmade sig hastigt. vinden tilllog all mer och mer, och vid pass klockan 2 e. m. utbröt en forskräcklig orkan, beledsagad af ett sorlärligt åskdunder och störtreun. 1 Skintaby, belägen 54 mil från Halmstad, hullkastades af den rasande stormen flere både mansbyggnader och uthuslängor. Hos en bonde, som sorlidet år hade uppfört mansbyggnaden och nu var sysselsatt med att uppföra uthusen, tilldrog sig en högst beklagansvärd händelse. I anseende till det forfärliva ovädret hade nemligen allt byggnadsfolket samlat sig inne hos honom, då plotsligen hela huset kullkastades, tillika med en i närheten deraf befintlig större utbuslänga. Af de 20 personer, som, när olyckan timade, befunno sig i bygeningen, blef en krossad till döds, 10 blefvo mer eller mindre svärt skadade, och de ölrige erhöllo andra märken och blanader af de på dem iastörtande bjelkarne och stenarne. I Särdahl och Hafxerdahl nedpläs e likaledes flere byggvader, utan att dock, så vidt man ännu vet, nagra menniskor derigenom förlorade lifvet. Pa säteriet Stensjö nedblaste en tegeltäckt huslänga; den derstädes befintliga våderqvarnen fattades al orkanen, fördes af den cirka 200 alnar från sin plats, och hullkastades. En häst, som på samma s älle befanns ute på gärden, blef af stormen omkullslagen. I Onsjö nedbliste likaledes flere hus. Den, som färdas mellan Halmstad och Stensjö, han råkna omkring 20 byggnader, som orhanen jemnat med jorden. På tiere ställen hafva menniskor blifvit mer och mindre svårt skadade afde ned och instortande hfusen. På gränsen mellan Halland och Småland hafva stora träd blifvit uppryckte med rötterna och bortsorda länga stycken. Under bela den tid orkanen rasade och äfven kort före dess utbrott, voro djuren i högsta grad oroliga: soglarne slogo lagt och visade alla tecken af råddhaga; låren packade sig darrande och bräkande tillsammans, fäkreaturen bolade och hundarne tjöto ångsligt. Vattnet strömmade ut från halskusten flere samnar, och vräktes åter tillkaka igen med yttersta valdsamhel. I den vid Halmstad utflytande Nissa-an sjönk på nera minuter vattnet 4 fot under den vanliga vattenhöjden, och svallade derefter åter tillbaka höst osver stränderna. Dyliha senomener visade sig i hafvet, hela kusten utefter. De, som belunno sig ute på vägarne mellan ljalmstad och Stensjö och shulle sardas mot vinden, kunde knappast komma ur stället, utan mäste stadna. Flere åhdon fattades af den häftiga stormvinden och hullvräktes i dikena. Stenar, stora som dufägg, hvirfllade öfver vågarne och lalten. Ett mörker, liksom under en stark skymning, öfverboljde trakten under hela den tid ovädret varade, eller vid pass 14 timna. Deresfter altog stormen så smaningom, resnet upphörde, åskdundret aflägsnade sig, och ram på estermiddagen blef äter luften klar och vädret vackert. Det skall blifva högst interessant att framdeles få spörja dels, huru längt orkanen sträckt sig, dels om ej rörelserna i hafset statti sörbindelse med en eruption eller judbäfning på något annat stalle, liksom 1755 då Lissabon, och 4785, då Messina förstördes och dylika senomener observerades vid vara kuster. Med snällposten från Stockholm nga nyheter, utom den, att det numera berättas såsom tillsörlitligt, att professor Nordström kommer att