44 — — UTRIKES NYHETER. FRANKRIKE. Paris den 4 Juli. Deputerade kammarens session för året slutade egentligen den 3, då 4846 ärs inkomstbudget blef antagen, men olläcielt kommer den iche alt slutas förrän den 48 eller 20, emedan Pärskammaren då först skall halva slutal sina arbeten. — Guizot kommer först efler budgetens votering i Pärskammaren att begifva sig till sin landtegendom. Man bar nu ossiciella underrättelser öfver Jesuiterfrågans lösning, hvilka förmäla, att Hr Rossi på sin anhållan om den heliga stolens medverkan till Jesuiternas aflägsnande ur Frankrike erhållit till svar, att påsven, såsom kyrkans öfverbufvud, kunde ingenting sådant befalla och lika så litet meddela något råd i denna angelägenhet. Hr Rossis beskickning skulle således då, för så vidt på officiel väg blifvit bekantgjordt, verkligen bafva misslyckats, men det heter, att pålven i hemlighet lofvat att, om Franska regeringen så önskar, förhindra Jesuiternas klosterliga sammanlefnad, hvilket ändå vore en concession. De sorut meddelade , denna angelägenhet rörande underrättelserna, som vore hemtade ur Univers, synas saledes hafva varit origtiga, och såsom sådana förklaras de ock af andra franska tidninsar. — Den 2 Juli lär bållits konselj i och för Jesuitersragan, då det beslutades att man måste uppträda mot Jesuiterna , men om sättet, huru detta skulle ske, kom man icke ofverens. Underråttelserna från Marocko fortforo att låta godl. Det bekräftar sig, att Sultanen förklarat sig beredd att före den 48 Jnli ratilicera fördraget med Frankrike. Såsom grund för sin förra vägran att ratificera, anför Sultanen, att han besarade, det de andra sordragsmässigt mest gynnade nationerne skulle fordra samma fördelar. General Delarue väntades den 43 i Tanger, under det herr Leon Roche ännu befann sig i Elarasch och underhadlade med Paschan Ben Salem. En oöfverstelöjtnant Caill bar i all bast afrest till Algierien, for att, såsom det förljudes, beordra Bugeaud att med största energi förfölja Abdel-Kader på algeriska gebitet, enär man nu är säker, att han skall behandlas som fiende äfven på Marockos gebit. Redan i Maj lät Sultanen uppfordra Abd-el-Kader att lemna gränsen , der hans närvaro alltid föranledde trakasserier med Fransmännen. Abd-el-Kader svarade härpå: Guds är jorden och jag är en Guds tjenare. I detta ögonblick är jag sjuk och blifver der jag är.? Detta andäktiga svar tillfredsställde dock icke Sullanen, men som han icke ville bekriga en så from man, så förärade han skänker ät Scheikerna i granskapet af hans uppehållsort och understodde dem med 400 ryttare, på det att de skulle med en quarantaines-cordon innnestänga Abd-elkader, som lefde af de skänker han erhöll af talrikt till honom valllärdande pilgrimer. som detta understöd nu upphörde, undflydde Abd-elKader in på Algieriska gebitet, lemnande sin familj och sitt husfolk i händerna på Marockanerna, som förde dem till Fez, under det Abd-elKader hos Algieriens stammar skryter af Marockos vänskap och såsom bevis derpå anför, att hans familj och busfolk befunno sig under denna stats skydd. TYSKLAND. Grefve v. Arnims utträdande ur preussiska ministeren lär icke vara den enda förändring, som förestår densamma. Äfven Utrikesministern v. Bälow skall halva lagt io om afsked. Han är en anhängare af skyddstullsystemet och delar i så fall asigter med Presidenten i kommerse-kollesium, berr v. Rönne; men dessa begge herrar röna bos andre statsmän inom kabinettet, hvilka äro för bandelsfrihet, ett afgjordt motstånd. För någon tid sedan förmäldes ett HessenKassolskft hafraåd Man oo bop därpe, AA ——— ——ö:— —— — —