Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juli 1845, sida 1

EAORERESFPGNDENS. Stockholm den 8 Juli. Här har nu en tid varit ganska tyst och stilla. Den skandinaviska ynglinga-seslen i köpenhamn och lustlägret vid Mariefred halva varit de ämnen, som här förnämligast ådragit sig uppmärksamheten. Att den förra uppväckt glädje hos alla dem, som hoppas på en (Nordisk enheto och se grundstenen härtill läggas genom sjelfva de Nordiska Folkens närmande till hvarandra, samt just genom denna omständighet tro sig siuna giltigt och säkert stöd för silt hopp, behöfver jag väl ej nämna. Visserligen finnas andra, som tycka att sjelfva folken ej hafva något att såga i sådana frågor; all de endast äro att betrakta såsom viljelösa redskap i regeringarnes händer, och att all eföreningo måste ske och vinnas genom svärdets egg eller diplomatiens spetssundigbeter. besse äro naturligtvis inga älskare af de å4skandinaviska idCernan, utan betrakta dem, eler, rättare, vilja alt de skola beltaktas, såsom politiska åkannstöperiero — ett litet nöje, som man gerna kan unna dem, sor att genom denna illusion uppfriska ede historiskesp dåliga lynne. llvad åter lustlägret vidkommer, så kan jag upprigtigt försäkra, att, oaktadt den försigtighet, med hvilken vår press behandlat detta ämne, opinionen i hufvudstaden i allmänhet ej är härmed på något sätt beläten. Gamla systemels vänner ogilla väl ej saken, men då de jemföra det bittra tadel, systemet under sin tid fick uppbära för dylika tillställningar, med den skonsamhet, att icke säga beröm, hvarmed man härutinnan mot nya regimen gått tiil väga, så uppstår hos dem en billig harm, den de alls icke dölja: De åter af de liberale, som äro mählige af en egen tanke och sjelfständig undersökning, ruska härvid betänksamt på hufvudet och önska att hela herrligheten varit ogjord. Några länga deduktioner behöfvas väl ej beller att komma till samma resultat. Saken är temligen hlar och enkel. Medan ännu enthusiasmen för Carl Johan var rådande, tillställde ban ofta dylika krigslekar, de der mycket bidrogo till uppväckande af det missnöje mot hans regering, som inom kort uppstod. Carl Johan såg sig då föranlaten inställa dylika kostsamma företag, och, under hans senaste regeringsår, såg man endast några truppar sommaren 4843 sammandragas på Ladugårdsgärdet, hvarmed afsiuten tycktes vara en åstundan hos den åldrige, i lägret uppfödde och till krigare bildade, monarken att än en gång här i lifvet sysselsätta sig med krigslekar och derigenom lisligare återkalla i sitt minne de många bragder, han sjelf på slagfältet utfört, samt taga afsked af armåen; hvilket förhöllande dock hvarken förmådde eller borde förmå pressen all häröfver underlåta att göra sina stränga anmärkningar. Nu deremot, då ett nytt förhållande inträdt; då man hoppats, att för alltid se denna militära lyx, som så litet anstår vär fattiga nation, aslyst, tillställes i en landsort elt kostsammare lustläger, och publiciteten tiger härvid, eller berömmer tillställningen. . Detta finner jag hvarken rätt eller klokt: ej rätt, emedan det, som förtjente klandras 4845, äfven är klandervärdt 4845: ej klokt. emedan det kan hos Mo