Det Nordiska Studentmötet 1S45. III. onsdagsmorgonen, den 23:te Juni, såg man en oändlig lang rad af vagnar, sträckande sig från -Varfrukyrkan uppåt aNorregades och kröLrovohlo, nas an ända till aVesltervoldo, hälla och albida det Skandinaviska sällskapet och dess sirade gäster. Det var bönderne från kopenhamns amt, hvilka, på uppmaning af Herr hammarrädet Drclosen och Herr prokurator Christensen, infunnit sig, för att till abyrehaveno befordra de svenske och norrske bröderne. Till dessa bade dessusom en del af stadens invänare välvilligt slutit sig, så att antalel al åkdon utgjorde omkring 180 stycken. Klockan 40 satte sig tåset i rörelse och tog väsen från staden genom Österporto och östra a löen ut till Fredriksdal. Luften, som tidigt på morgonen bade varit klar, morknade under det att vagnarne samlades, och knappast hade man anträdt sarden, sorrän himmelens fonster oppnade sig, och det med ett sådant eftertryck, att de fleste af de resande voro alldeles genomvala, innan de hunnit fram till Fredriasdal. Der faun man redan sore sig en mångd vagnar från Köpenhamn med deltagare i festen, hvilka hade sökt skydd undan stortregnet under träd och i hus, hvilka gästiriheten välvilligt hade öppnat. bermed voro imellertid hvarken de svenske och norrske gåästerne, eller deras danske ledsagare, bulpne, alldenstund icke något vanligt hus kunnat rymma dem allesamman, äfven om ej alla platser redan förut blifvit upplaan al andra. Man vände sig fordenskull till förvaltaren på det obebodda slottet, och denne visade sig äfven genast benägen att öppna desamma tor de af regnet drypande srämlingarne. Medford proviant uppdukades nu, dels på gammla bord, dels på marmorhonsoler och kaminer; sora kar, fyllda med mjolk, utsattes i vestibulen och på borggården, och ungdomens liflighet öfvervann salunda snart de obehagliga verkningarne af regnet, synnerligast sedan man lyckats uppspåra en kringvandrande musikkorps, hvilken genom sina disharmoniska prestationer icke litet bidrog att öka munterheten. Ehuru salunda den ofördelaktiga väderleken icke i minsta man inverkade på den sociala glädjen, hindrade den liklullt vaturligtvis gåsterve från att se och beundra den omgilvande sköna nejden. Åudteligen satte man sig upp i ahdonen igen, muntert och sladt, i hopp om att vadret nog skulle blifva bättre, innan man hann ut i Djurgarden. llirulinnan bedrog man sig icke eller, ty knappast hade man kommit upp för 4Mobhebahkeno på vägen till Lyngby, så började solen att klart beskinr de elter regnet doftande, yppiga ängarne, sådessalten och skogzurna. Vil Sorgensri ejorde man halt och vandrade, under afveslande simger af den upsaliensiska och lundeasiska sängfsoreningen, omkring i parken. Di man ånyo hade bestigit vagnarna och genom Iynzby rullade af mot Fortuneno, bade antalet al vagnar så förökats, alt det vu utgjorde mellan 230 och 500. Ölver allt, hvarest taget gick fram, emolttogs det med välvilja och väckte en glad rörelse. Bondslickor och damer tran kopenhamn tittade ut ur alla fönster och genom alla staketer och täslade med hvarandra i at hasta blommor och kransar upp i vagnarne. vid ådåFhortuneno helsades den glada skaran af hammarradet Dreusen i spetsen för en del lädre laadimin, hvilka der stötte till tåget, som derefter genom den vackra nya vägen fortsatte sin fård till eremitaget, der det sammanträttade med de ofriza medlemmar af det Skandinaviska sällskapet, hvilka tecknat sig såsom dellagare i festen, Sedan man här, icke utan möda, i ansceode till det stora antalet åskadare, ordnat sis till en procession, tågade man omkring slottet och ett stycke nedat vägen till backen, hvarest en, på en Ii:en kulle vajande, stor flagga betecknade platsen för den egentliga festen. Imellan skogens höga träd, tätt vid hörnet af den skoslosa eremilageslätten och midlsor en härlig utsiat ofver de lägre liggande skogspartierna och ( Sundet, hade man af en massa segel, som ÅmiMMMM —— —— ——— — — A —