—————— ——— ————— —— — —————————— — —— — — —— ———— ——— ————— — —— — — — — — —— TLILIIUGL IDiJHUHU OSS, Me dIVCI! CIII UC YOIC CILUL oss, så skulle detta icke rubba min tro. Jag skulle säga till de gamle, att de gerna matte vandra omkring i oknen intill dess den siste af dem vore död; men vi skole se vara önskningars förlofvade land. De unge vill jag erinra om, alt efter ett eller ett par decennier ligger värt såderneslands öde i våra händer. Då sille vi i Konungarnes och folkens rad; di har hvar och en al oss sin anvisade verkningskrets rundt omkring i Nordens alla länder; då hafve vi alla medel i händerna att fullborda, hvad vi nu såsom värt liss mål föresatt oss att upanå. Och blifve vi då trogne den sak, heilken vi nu med unadomens hela listignet och värma omfatte; arbete vi då, hvar och en på sitt sätt, hvar och en efter de krafter, som blifvit honom beskärde, och i den lefnadsstallning, som blifvit honom till del, för dess framsang och seger — då skall värt lif få innehåll och betydelse; då skola våra sträfvanden bära rika och välsignade frukter för värt stora, gemensamma sädernesland. det stolta, håärliza Norden .... bet är detta löfte, jag här aflägger i denna högtid liga stund, och jag krälver eder alla, så mänga J ären, till vittnen af dessa mina ord. Och jag spåtjer eder nu alla, som här ären sllistädes, jag spörjer eder, med hela det allvar, som fyller min sjal och som lyser mig till mötes ur edra ögon — jag spörjer eder om J med oss viljen ing: ett stdant fosterbrödralag?.... Jag sporjer eder om detta ja är mera, än et hänförande ogounmlicks slygtizaa rus, om det är eder innersta själs djupaste tanke och sanninesenliga ullryck, så att det icke dör bort en gang, när lilvets mödosamma värf tungt sänka sig öfver edra sJessor, iche bortslägtas, när motgångens stormar fara fram öfver edra hufvuden? ... Jag sporjer eder om J veten, ait ett sidant Ja är ett beligt löfte, med hvilket ingen hederlig man lattsinniat vägar leka — ett föfte, för hvars uppfyllande J sätten i pant eder mandoms tira och eder sjuls fred?.... vålan! jag spörjer eder då, om J som ärlige män viljen halla, bvad J nu af upprigtigt bjerta hafven lofval? .... Om J viljen blifya trofaste, trofaste intill åpdan, trosaste i lif och död?....? (Alla dessa spörsmål besvarades med shallande ja-rop, hsilka slutligen vexte till en så stormande häfsighet, alt de astadkommo eft lanat afbrott i löredraget, hvarefter. talaren äter ssortsot): Under det jag står Lär ombrusad af detta hogtidlliga löstes mählig: vågor, framträder för min själ en bild, så gigantiskt stor, all jag nästan förfäras att frammana den inför eder; men äfven så stor, at ingen kan misstänka mig för att förbise den utomordentliga skillnaden både i afseende på personerna och situationen. Jag vill derfore sramställa densamma, ty det är godtalt hafva ögonen fästade på det stora; derigenom vexer det lilla. Det ställe, hvarest vi äre församlade, är nu en rikt smychad lestsal; i går var det ett ridhus. Välan, mina Herrar, det vår i ett sådant bus, Bollhuset i Versailles, som, för mer än ett balst arhundrade sedan, en skara af män, utvandrade från olika delar af deras sönderslitna och odelagda sådernesland, sent en afion trädde tillhopa och anlade en hogtidlig ed, att de skulle sorblilva tillsamivans tills de hade frälst deras sådernesland. be bollo sitt löfte, och den der aftonen blef ett af de stora momenten i verldsbistorien, ett af dessa betydelsefulla ögonblick, som beteckna epokerna i menshlighetens ultveckling.... Lolven I, att vilja hälla tillsannnans tills vi räddat värt säderneslaud? veten J, all edert sadernesland icke är den eller den ängden, utan hela det stora skandinaviska Norden?.... J svaren mig oÅan. välan då, gan och bållen edra ord! Utrusten edra själar och bereden edra sinnen alt i handling lullborda bvad J bär halven lofvat — forst och främst i det, som ligger eder närmast, i andans och vetenskapernes verld; men också, i den mån J kommen in i det praktiska lifvet och kallens att deltaga i dess funktioner, i verklighetens rike!!! Det är detta löfte, detta förbund, som vi nu vilje besegla med ett Iurrah för Nordens enhet!) åå so rm. 13 —— — — —————— —