Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juli 1845, sida 1

——— ——————öä— —L——— UE ir denna tanke ej blott skön, utan äfven sann, så kan den icke dö; ty en sann ide är ej lik ett. stjernfall, som skimrar en stund, och försvinner; den är som polens stjerna: den vet ej al nedergången. Den är, som Marcelli rykte, enliet den Romerske Skaldens ord: Crescit occulto velut arbor aevo. Det är då herrliet, att verka hvar och en i sin stad för den Nordiska andans enhel, det är då herrligt att samla strålar för en kommande ljusare dag. Och sättet, huru en Akademisk ungdom bor verka för detta mål, det visade oss den föreenende Talaren i sitt olörgzätliga tal på Gamla Upsalas Tingshog. llan hänvfisade oss till andlig verksamhet; ban uppmanade oss, alt medelst sketiller och journaler befordra ett fast samband, mellan hvarandra, och genom samma medel bana den ide, som lifvar oss väg till folkens bjertan. Köpenhamns Studeoter! Det är mis en alädje, att i dag offentligt få förkunna, att Upsalas Studenter i denna riktning verkat efter sin sormåga. Det är numera icke blott en och annan af Edra herrlige Diktare, som vi känna, läsa och beunsra. Hvar sängen klingar, hvar vetenskapen forskar, der se vi Eder sottjenst. Hvad sannt här tänkes, byad skönt här diklas, hvad godt här verkas, dermed blifva vi alltmer och mer sartroena. och när så vi bygga på ett gemensamtealtare för vetenskap och konst, så sammandyttas ock våra hjertan, vara strafvanden, vära sörhoppningar. I dag är sorhoppninaarnas fest, en fest, sådan som Norden aldrig sett tilllörene. Hvilket lif, som rör sig i denna skimrande sal, hvilagen elädje, färdig att lamna en verld; hvilket mod, särdiat om det sordrades, att gå mot en verld! Det är som vi kände slågten af en engels vingar. Den gamle Romaren trodde på en Genius, som föddes med honom, som 108 vid hans glädje, som aret vid hans trar, som dog med honom. bet var en skön tro. Skandinavien har också sin skyddande Genius, en odödlig Genius. Det är han, som nu nedstiger i vara hjertan, som jublar i våra sänger. bet är nu vi röna sanningen af sorntills-skaldens ord: Est Deus in nobis: agitante calescimus itlo Och vi vilja allt framgent bevara denna ealor, denna heliga liga, och värmda af den skola framtidens skördar bringas till mognad. Bröder! Upsalas söner inlägga densamma i sin tacksamhets-skal, i det skallande llurra h, som skall ljuda ur djupet af deras åijertan. Lefve köpenhamns Studenter, våra. vänner, vara Bröder!