met Nordiska Fwtuctkemtertaötet ISA3. Vi nalve väl redan i ett föregående nummer af denna tidning redogjort för det sätt, pa hvilket Studenterne från den skandinaviska halfons tvenne universite:er emottogos i den gistvnlisa honungastadlen köpenhamn; men for fullständig: netetens skulle vilje vi dock här nedan anställa en rekapiulation af detta emottagande, sådant som det blitvit skildradt af den derstädes uthommande tidningen Fedrelandet, No 19 tor den 25:dje denues i i cändlligen innesluter Köpenhamn inom Sina vallar den skandinaviska ungdomen. åeedan kl. 1,4 e. m. signalerades från S:t Nicolai torn, alt vara väster voro i siste, och studenthorpsen och publiken, i synnerhet en stor armad damer, Hale ut till oNYteldbodo, som af Generaltul-lLammmnaren blifvit upplalen till emottagandet. Här uppstallde sig de danske studenterne i en hallvickel. I midten af densamma vajade de tre nationernas flaggor; på högra liygeln ned emot bollverket s2ajade, en hvit studentsana med en dvylvande Minerva, efter Thorvaldsens basrelief, och med en avllene ugazla på spetsen af slangen; på vänstra luygelu stod studentsangforeningen under sin fana, med sinaebild: en Apollo, ridande på en svan; knappen på stanzen utejordes af en åybene lyra. Andra brigadens musikharps hade vlvi kist erbju lit sig att för tillfallet med musik oba lestligheten. Kl. 3 passerade anglartyget M a m 0 bommen, vagaande af och an under mängden al sina passaa2etare, omkring 200 Lundensare, och helsades af elt trefaldiast kurrah. Ett par minuter senare ankom 400 0 tth aen do, sullt al Upsaliensare, alla med hvita massor, Slutligen kom aCart Jo hano med Norrminnen. begge desså sar iva helsules på samma sätt, sedan de sran lLangelinie och koldboden danandle hurra-ropen hade tystnat. Na fördes zästerne i land, och smarje korhps särskilt helsales, i den ordning den sramiaga se, på samma sätt. Derelter besal man sig in i midten al platsen, der studentsangsoreningen stol uppställd på en förhojning, utanför. hvilken de ankomne srämlingarne samlade l sis i en krets. Nu uppstämdes följande af OC. Ploug sorlaltade sång, med en vacker ny melodi af-C. J. Hansen: l i Yelkommen ved Furen, som Gefion drog, J Semner af Fjeldets Marv! Den Lwengsel, som drev Jer frå Celle och Bog, Den Tanke, som styred Jert Fikingetoh, Er vor felles m5drene Arv. Det er Slammens Tunce og Blodets Röst, Der lser Jer. Brödre! paa Danmarks Kyst Vellonunen ! Oq Vidnesbyrd berer Jer fredscelle Her, Åt eniut er Aarhloulreders Kiv: Culturen har smeltet det hergende Syåerd; I sandens Bedrifter, i borgerlig Ferd Fr der vakt et hhiere Lw, , Til sit Verk os kalder der nye Tid; Åt hilse Jer, Brödre, til Snillets strid Yelkommen I Og Budskab J bringe, at wrerigt Nord Da Remper opstande i Kempernes Spor, Da Födre besegle, hvad Somnerne svor, Oy der vorder Een af de Tre. Vet er Fortids Spaadom oså Fremtids IIaab, Vi hilse nu, Brödre! med Jubelraab Felkommen! Derefter belsade Magister M. IIammerich, såsom en al Ordforandena, gåsterne vålkomne i ett tal, så lydande: cvänner och bröder från det nordiska tyillingrikets universiteter!o att fira en nordisk jul och efter gammal plågsed tömma minnesoch löstesbägaren, då satt enhvar i silt hem, då voro vi skiljde at genom land och haf, då möttes blott våra tankar och Se — I 1 1. 2 a tt Pp 2— aNär vi sist i vintrens tid församlade oss, för ö