——— ——— dels emedan han genom gränslöst slöseri sökte all erundlägga det uppseende, han åsyftade alt väcka, men dels åfven derigenom, all hans medbjelpare i bofstrecken oita bestulo honom. Så sräånstafl honom en sicilianare, som hette vivona, ol kostbart, i Lisabon åtkomimet tOoDASimYcke. En rik engelsman laltade medlidande for den utblottade och uppdrog honom alt fullända nägra målarcarbeten på ett sig lillhörigt landtställe; till erkänsla härför tog Cacliostro och förförde en af hans döttrar, men delta streck nödgade honom också attlemna detta hus och England. Denna sin första, just icke särdeles lysande sejour i England, förnekade han sedermera helt och hället i ett bref till engelska nationen, under det Courier de PEUr oO pe anförde äe bestämdaste fakta, att han mer än 10 särskilta gånger bDiitvit häktad för åtskilliga spetsbofstreck. Al vår bjelte här, sasom öfverhufvud alltid, haft mycken lycka hos det vackra könet, låter så mycket mindre förklara sig, som hans yttre, långt ifrån att vara skönt, tvärtom var vidrigt och frånstötande. Liten till vexten, med byen bronzsärgad, var han dessutom oproporlionerligt fet och skelögd; han kunde aldrig rigtigt befria sitt uttal från den sicilianska dialekten och hans sält att vara saknade fullkomligt den lina ledighet och elegans, som annars utmärka män af verld. Ilans långa tal, som han alltid höll med värjan i hand och hvars intryck han sjelf skildrar såsom otroliga, voro, enligt hans frus ulsago, blolt en vidlyttig, oredig sammangytining at högtrafvande ord och ändlösa lirader, hvartill han alltid förberedde sig genom några flaskor vin. Man har sökt alt förklara denna öfverraskande företeelse derigenom, all Cagliostro blott närmat sig damer, som för ålder eller fulhet kommit på öfverblifna kartan, hos hvilka han varit viss om alt vinna gehör. Men man betänke endast, alt Cagliostro öfverallt lålsade sig hysa det största förakt för qvinnokönet i allmänhet, en mycket rigtigt beräknadt konstgrepp alt försäkra —