Ståndets respektive ledamöter, skall man påtråsa en hel mängd namn, som man knappt under hela Riksdagen hört nämnas, visserligen aktningsvärde personer, men inga Slsatsmän. Desse måste sluta sig till de mera framstående talangerna, hvilka derföre kunna sägas vara Ståndets allt i allom. När nu Hr Petre faun för sodt, såsom redan nämndt är, att sluta sig till den Schartau-Brinkska falangen, och ej i en strid mot den ville äfventyra sin popularitet, helst han troligen förutsåg, att han i denna strid blifvit ölvergifven af husfvudstadens aledande publicistero, hvilkas vänskap han alltid eftertraktat, så bör man ej förundra sig, .att dessa ancutrero, som Hr Crusenstolpe kallar dem, läto sig helt och hållet petreficera. Visserligen funnos bland de nyvalde ledamöterne män, som ej saknade förmåga och anlag: men för desse att sätta sig upp mot Hr Petre, var i sanning ej rådligt, ehurn det alltid låndt dem till beröm, om de åtminstone ej helt och hållet underkastat sig makten. De sågo dessutom, hvilka straffande ris, som i de stora tidningarnes spalter upplyslades mot dem af hBonde-ständets ledamöter, hvilka fördristade sig att vidhålla sina åsigter, altej sluta sig till ilans Janssonska partiet, och fruktade måhända att samma aga skulle mot dem sjelfve tillämpas, derest de vågade visa sig uppsludsiga. lläraf Hr Petres stora magt och inflytande inom Ständet, det han verkligen till slut så bade i sina händer, att det icke läge någon ösfverdeift derutinnan om man sade, att Herr 7. Petrå bestämde Ståndets beslut o: utgjorde sjerdedelen af landets representation. ben korta karakteristik, Hr Crusenstolpe i sitt elfte bref lemnar af Ur P., är verkligen så träffande, att vi här ej kunna underlata att införa densamma: allan (Ur Pette är i den nya regeringens leader hvad ban var i den gamla oppositionens: a(den mest framstående representanten, med stor asörmåga och full medvetenhet af sitt inflytande. cÄnnu är ej tiden inne at bedöma, huru han askulle sköta sill spel, om han, som andra, finge odåliga kort; men så länge ban har tour och alrums, skrämmer han neutrerne att whista och amotspelarne att gisva partiet förloradt. Nell kallt detta är han ytterst öm om sin popularialet och hysteriskt känslig för den offentliga krietiken. Blir han på något ställe eherballen, ahsvilket är alla offentliga personers lott, så har ähan ej den fördragsamheten, att lita det vara asig sagdt, om anmärkningen är tiktig, och att (sälla sig öfver den pållugne, om denne lupit i d8jordåt väder, — nej! den valdige Riksdagsahjelten vänder sig då i tysthet till vån och väns avänner, eller, hvilket kommer på ett ut: till den ahan förmodar vara det, för alt vidtala vederaKbörande att så vara i fred ). O — — be konservative i Ständet hade under Riksdasen så sammansmält, att hela styrkan ulgjordes af Så 10 personer och kunde följaktligen ej söra lir Petrå något motstånd. Man insag alltförväl, att vägen till domsagor, gunst och lycka pj vidare ledde genom konservatismens läger; let var på ett helt annat hålllyckan maste uppsökas. Emellertid längt ifrån att tillfoga majoriteten något albräck, gjorde den konservativa falangen, insörd af sin skicklige ledare, Hr Lagergren, ) Hr Crusenstolpe har sjelf stått i så nära beröring med nederhörande. att han bäst bör känna huru det tillgår vid negociationerna med dem.