Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juni 1845, sida 1

nytt förslags uppsältande modererade man sina åsigter så, att man, snart sagdt, med en brinnande ifver sökte få dantaget ett förslas, visserligen iklådt en liberal rustning, men till sin verkliga sammansättning så konservativt och deriill så principlost, att man aldrig af detsamma kunde förvänta de fördelar, som nationen fordrar af en representationsförändring ), och detta förslag hade man slutligen den djersheten ait påtruga ett medstånd, som redan tvenne gånger, och då ej med ett omotiveradt nej, utan genom på grundliga skäl stödda anmärkningar, förklarat sig ej kunna bifalla detsamma! Principbetänkandet för den nya kriminallagen antogs med acklamation, ehuru detta betänkande åtminstone kunde vidtala någon diskussion, om ej uthärda en strängare pröfning, och härvid åberopade Hr Petre II. Maj:ts kända wönskan såsom ett oomkullrunkelist bevis för förslagets användbarhet, samt talade i rak motsatt syftning mot hvad ban vid förra riksdagen i denna fråga yttrat. Vid frågan om banko-vinstens användande gaf lir P., ehuru i temligen försigtiga ordalag, vinkar om, att man kunde ställa denna till Regeringens fria disposition; men detta låtsade Ståndet dock ej förstå, och Uerr Kock från Malmö — den ende inom Sländet, som emellanåt från den liberala sidan vågade några anmärkningar mot den rådande mäktiga pluraliteten — asklippte tråden, innan den hann blifva utspunnen. I tullfrågorna vidhöll Ständet sina förr hyllade liberala åsigter, äfvensom i frågorna om lika arfsoch gilto-rätt, om solkundervisningen och elementarläroverkens reorganisation — allt frågor, dem man anade att äfven Regeringen skulle med välvilja omfatta. I nästan alla andra frågor lät det så pruta med sig, all man tryggt kan påstå, det Ståndet, om det handlat så under gamla regimen, gifvit den ett mäktigt stöd och af dåvarande liberala oppositionspress fått mottaga bade hältiga och välförtjenta förebråelser. Men huru är det möjligt, frågor man, att Borgareståndet, ett stånd med sådan säker omdömesförmåga, elt stånd, som man framställt såsom motsvarande le tiers etat i det fordna Frankrike, kan gå så till väga, kan bandla så inkonseqvent? Tager man dock Ståndets katalog, eller rihsdagskalendern, i hand och genomg zär ) Man torde härvid erinra sig, att den tidning, som ifrigast försvarat denna moderantism, öppet härvid tillkännagaf, att beurbetningarne för det från förra riksdagen hvilande representationsförslaget skett för vandra ändam a ), än att få förslaget antaget!!! 3 TNE KORTAS ETT Sr VIE,