Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juni 1845, sida 2

delst ett slags maming på 3 å 4 månader utvecklar sig så mycket, som annars på 3 a 4 är. ETT ÅFVENTYR BLAND MENNISKOÄTARE. Den 29 Januari innevarande är, närmade sig fartyget ules de Blassevilleso Påskön uti Gambier-archipelagen, för all intaga vatten. En ung sjöofllicer, Fredrik Olivier, som tillika med andra hade stigit i land, föll i vildarnes händer. Ovanligt modig, stark och vig, lyckades han visserligen att slita sig lös, men Kanvibalerna upphunno bone m och slögo honom med tunga stenar i hufvudet, så att medvetslös sjönk tiil marken. När han åter kom till besinning igen, hade öboerna redan siäpatft honom till platsen, der de brukade döda sina slagtosler. Officeren var svårt sårad och hade redan förlorat mycket blod, men han samlade sina sista krafter och undkom sina bödlar för andra gången. Under skrik och tjut försoljde desse Olivier och voro i hack och häl efter honom. Den olychliges krafter försvunno — några sekunder till, och han är åter i barbarernas våld; då har han uppnått en klippspets, som, till 40 fols höjd. sprang ut i hafvet. Hlietdre drunkna, än råka ut för Kannibalernas tänder, tänkte Olivier, störtade sig i valtnet och hade ännu nog styrka qvar att hälla sig uppe, tills en från skeppet utsänd båtupptog honom. IIan hade lyckligen undgått det förfärliga stenhagel, som vildarne skic kade efter. honom, men beläckt med sår och kläderna i trasor kom han tillbaka om bord. Öboarne synas hafva velat uppäta honom lefvande, ty ban bar öfverallt märken efter deras länder.