Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juni 1845, sida 2

existerande opinion är ej genom dem representferad; partiets hela magt ligger hos några individer, hvilkas utbrott blefvo så mycket häfligare, som de sågo en stor del af sina fordna anhängare, synnerligast på Riddarhuset — lycksökeriets centralpunkt — helt ogeneradt öfvergå lill liberalismens leder. Voteringsmassan på Riddarhuset står till bands för makten, hvilka åsigter denna än hyllar. Regeringen sökte endast i en fråga — frågan om principbetänkandet, som personligen interesserade H. Maj:t Kohungen — att omvända denna massa och, se! Ur llarimansdorss tappade voteringen och IlIITr bjäörnstjernas och Palmnstjernas röst lorstummades; men alltid maste massan anrhHndas, ty att begära, alt den skulle exa en egen olvertygelse och handla i ofverenssltammelse dermed, vore sor mycket, atminstone af den, som aldrig så lilel hånner bestandsdelarne al denna massa. Derlföre når ingen annan horqes af, slöt den sig till Herr v. Harbmansdortis af gammalt välkända banår; framstod en för tilliallet mäktigare, soljde de dennes fana. Riddarhuset kan ej nu mer, såsom i förra sekler, ställa sis i opposition mot fonungen; dertill bar vär Ådel, så i materielt som moraliskt hänseende, allt för ringa krafter. Endast i forening med honungamakten skulle den vaga bjuda folket spelsen. — Inom Prestestandet ater har i alla tider den episkopala sidan varit den ofvervägande. När nu IIfinr Biskopar under förra regimen vatil ytterst konservative, kunde man ej vänta, alt de, ehuru stwnde på en al Regeringen ganska oberoende fot och till storre delen omätte på är och åran, skulle göra en venstersväng at liberalismen, hvarpå intet för dem var att vinna. Slandets öfriga ledamöter utgjordes till större delen al samma personer, som vid sorra riksdagen; — huru då begära, att de nu skulle lata Stiflens Slyresmän uthärda striden ensamme. Men de fleste af våra biskopar äro gamle; sliillen la alllså, enligt naturens ordning, inom kort nya, af den nya Regimen tillsatte, prelater; nog skola dessa första att lämpa sis eler sin ställving. Mite bara ej från innevarande Rihsdag — denna i ordets dubbla bemarkelse öfvergångsriksdag — en viss surdeg blifva qvar inom Standet från det Sillverstolpiska trasslet, hvilhet, man må i ösfrigt bedömma saken huru som helst, inom Standet förorsakal en sinnesretning, som varit lätt att förekomma, men möjligen han för kommande tider utså frön till mycket obehag och dito split. De konservative hos oss ega alltsi betydelse endast och allenast i den män deras asigter delas af Regeringen, eljes sjunka de till nollgraden, och deras trotsiga språk vid nu slutade Riksdag, byilket bestämdt åsyftade att söka hindra Regeringen uttaga sleget till venslter!) kan man säga vara partiets svanesanz. Visserligen kommer alhjd vid representations-ombildningen vår adel att söka bibehålla sig såsom stånd, men våra moderna reformatorer ba ju redan latil härutinnan pruta med sig ena hällten; den andra halsten kan man ju, for att begagna elt vulgärt utiryck, eslå utafo vid nästa Riksdag, för att visa sig ätminstone vara konseqvent moderat. ) Lålom oss ej glömma. att Regeringen ej förr fränträdde ne traliteten , än nögsta nödvåändigketen föresicref, i en fråga neml, der hon mäste säga ja eller naj. och icke kunde fram