Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juni 1845, sida 1

blivit trampad under fötterna af öfvervåldet och makten, men min timma är nu ändtligen slagen; jag kommer för att väga mina förtryckares brott: Vid dessa ord öfverlemnade hon vågskålen åt sina domare. Arlequin lade uti den ena skålen Adriales ring och Frihetens lans. — Hvad skall du lägga uti den andra skålen, som uppväger dina brott? — frågade han Polichinelle. Denne sänkte hufvudet utan att svara. Nu uppstod en dvick ordstrid emellan de båda motståndarna, Arlequin, talande för det Venetianska folket, ofverhopade utan skonsamhet Österrikes olycklige och lojlige representant med bittra sarkasmer. Hopen skrattade; Arlequins bitande skämt gick från mund till mund, förklarades och emottogs med skallande bilallsytiringar. Efter hand samlade sig allt flera och flera åskådare; platsen liknade en gungande sjö, hvars böljor höjde sig upp till fensterna, portikerna och balkongerna. Vare sig för ordningens bibehållande eller af andra orsaker. men en asdålning soldater började nu stänga ingången till hvarje gata. Den olycklige Polichinelle, skymfad och sårad på fusende säll, nekade slutligen all tillstå sina brott, och domstolen förklarade, alt brottslingen skalle tvingas lill bekännelse. vid denna tillsägelse sramträdde tvenne masker, klädda uti svart och rödt, och bemäktigade sig den anklagade. Domrarne tor merade sig i cirkel, och det förskräckliga profvet försiggick doldt för hopens ögon. En af domrarne vände sig derpå till åskådarna och förklarade, all Polichinelle hade tillstått och ångrat sina brott; domstolen rörd af hans djupa ånger skulle nu in effigie läka hänga den anklagade, androm till v varuagel. Man släpade nu Polichinelle till foten af bogsprötet. Ett tåg, sästadt vid rånocken genom ett block Hoch i nedra ändan sörsedt med en rännsnara, häng