Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juni 1845, sida 1

—.äep — — alstyrka och stort inflytande omfatta saken med välvilja och interesse. Ibland de företeelser, man har tillfölje af grannskapet med den stora sjön, är det en egen behaglig anblick att se dessa små eskadrar afroddbåtar, som söndagligen anlända till kyrkan, stundom till ett antal af 40 å 50 stycken, alla sullsatte med helgdagsklädda menniskor af båda köven; hvarje bat rodd med 2 å 3 par åror, i bvilken rodd män och qvinnor lika deltaga. Man igenkänner äfven härutinnan Bländas landsmäninnor, emedan de med kraftiga och vanda händer föra sin åra, icke alltid öfver den stilla och lugna sjons yta, utan älven då, när faggande vågor valdsamt hälva den lätta farkosten, och detta med en säkerhet och sinnesnärvaro, som skulle göra heder åt sjelfva Bohuslåndska skärgårdens härdade qvinnor. Då, elter slutad gudstjenst, folket återvänder öfver sjön, lägga alla båtarne på en gång ut från stranden, hvarvid stundom uppstår en tällinusrodd, som ger mången varm tröja, emedan ingen bärvid gerna vill blifva besegrad. Om man, beroende endast al sill tycke, ville välja sig en bostad på landet, att njuta årets skönaste lid, så skulle icke minga ställen, i anseende till naturens vexlingsriba mångfald och leende behag, öfverträffa denna trakt. Ibland de föremål, som på mig utöfvat en mystisk dragningskralt, är en liten skogbevuxen ö af en vild, romantisk skönhet, belägen endast ett kort stycke från stranden. Stora hlippblock af kantiga och bizarra former, genom någon vulkanisk krastyttring i de vådligaste lägen staplade på hvarandra, upptaga en del af ön. Ibland dessa klippblock ses sekelgamla ckar uppresa sina väldiga stammar, och emellan dessa upptagasbjörk, lind och al mellanrummen, jemte en och annan gran, som utgör de mörkare skuggpartierna på den skiftande taflan. Emellan klipporna och träden smyga sig slingrande gångstigar till grottor och bänkar, anlagda af en af denna församlings fordna pastorer, hvilken utvalt 1årningsö ull sin savoritplats. Jag gillar fullkomligt den fromme mannens val, ty bär kunde han, några hundra alnar ifrån stranden, vara ensam med Gud och Naturen och, ostörd af den yttre verlden, njuta al begges umgängelse och närhet. På denna Asnens Isola bella uppstömma luftens tonkonstnärer hvarje vår i ostörd frid sina glada sånger, och just ötver den grotta, der dessa rader nedskrifves, har en hel chör af sångfoglar samlat sig, ibland hvilka äfven göken låter höra sin entonisa visa. På motsatta ändan af ön är en jemnare gräsbevuxen slätt, den bygdens ungdom utvalt till sin lekvall och dit den om söndagseftermiddagarne församlar sig till njutandet af sina landtliga nöjen. Ehuru de studerande i Upsala den Å:sta Maj med mycken sollennitet firade vintrens begrafning, måste jordfästningen ej skett med något rigliat besked, ty den döde bar alltjemt gått igen och spökat med snö och hagelbyar, ända tills dato, åtminstone i dessa trakter, och först nyligen hafva svalorna, i sällskap med vårens vindar, amändt till sagans land och sörtäljt för oss att Maj är inne. Ånnu hafva dessa vindar varit hvarken ljumma eller smekande, ty så snart de någon stund antagit denna karakter, hafva de senast blifvit förjagade af vintrens estertruppar, natt-frosterna och nordanblåsten. Tillfölje bäraf har vegetationen föga framskridit. Endast af gräsets späda grönska, den ljusstammiga björkens, den smidiga rönnens och fagra bokens knoppar kunna vi se, att avåren är hommeno; men eken, den nordiska kraftens representant, står dock dröjande och vill, till följe af sin wWingsamt mognande ösfvertygelseop, ej ännu utveckla sin medborgarkrona. Göken har länge galit på bar qvist, och endast på bögländtare ställen har landtmannen kunnat börja värarbetet, ehuru vi redan hafva passerat medio af Maj. Derför ett ett ord i förtroende, J Ilerrar Siudiosi Cpsalienses! undviken allt raljeri med akalle Wintery 0 A gÅRneS tv han låtar oj; oåakas med SIV