Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juni 1845, sida 2

— cc ä — — ———— SS — — — — ——— sjell — Du har en gång räddat mig ur Shirrernas händer; du kan ej vara min fiende. Svär mig all ej sorråda hvad jag nu anförtror dig. — Jag är stum som döden; jag svär det vid min moders själ. — Nå väll vet då all förr än jag inträdde uti Malcos band, var jag i ljenst hos Grefye Ruggieri, en beskedlig ung man, ct riktigt lamm, som det lycktes vara min bestämmelse, att slagta sedan jag klippt det i tio är ... Nå väl! denne Grefve RUSgicri, som jag ej izenkände, del var vår veneti:-— narel sec. Jag blef stiict rörd, jag tillstår det, då jag hörde honom nömna mig vid namn Michele5 sade han: sjag hade hunnat låta arrestera dig för din sista stöld; åt unig behålla lifvet. Jag är i begErepb. all glita mig; jag skall göra dig rik, och om cj min förmögenhet ar tillräcklig för min lösen, så skall min fästmö, Signora Castano, fylla Gen. Förslaget förljente att öfvervägas. Jag tvekade... — Herr Grefyve — sade jag honom, — Ni skulle hafva gjort bättre både för Er och mig, om Ni låtit arrestera mig, som Ni egde rättighet tills Men... det gör också ingenting, jag tror Er på Ert ord. Rädda Er, och håll Er gömd tills jag underrättar Er... Han har losvat det... Nu Jacopo, skola vi räågda oss båda två? Jag skall genom Grelven utverka både din och min benådning. — Sagdt och gjordt, jag delar din åsigt Rocco, vi skola försöka alt draga oss itrån det här lifvet. Under det de bada männerna talade, uppgick månan öfver trädtopparna och kastade ett klart mildul sken öfver hela mejden. Den gamla qvinnan öppnade elt af de små senstren, för att efterse om ej någon resande syntes på vägen, drog derpå för lensterluckan, återhängae lampan på muren, och log plats bredvid de båda drinkarna. (Förl för )