Article Image
följa dem. De båda sruntimmerna påskyndade sin gång, och voro snart vid hafsstranden. Två karlar stodo uppmärksamma och väntande på det utmärkta stället, bredvid en båt, hvars blå flaggor svajade för vinden. : Vid åsynen af Vincenza, nalhades henne en af de båda karlarna, räckte henne vördnadsfullt handen, och forde henne i båten. Den unga flickan vände sig om, för att gifva plats åt Margarita vid sin sida, men hon sökte henne förgäfves ... Margarita hade aflägsnat sig med den andra af de båda väktarne, och Vincenza befann sig sittande ensam, midt emot den okände... Hon ulstötte elt skrik af rädsla och ville kasta sig ur båten, men den okände återhöll henne, och pekade på den hemlighetsfulle personen som hade följt hennes steg, och hvilken i det ögonblick han såg Vincenza vara nära att undkomma, sprang emot henne, med en alsigt lätt all gissa. Vincemza lät tyst och förskräckt nedsälta sig uti båten, och drog hastigt sin kappa omkring sig . .. Hon hide uli sin förföljare igenkännt sin fästman, Grelve zuggieri. FP samma ögonblick han uppnådde stranden, aflägsnade sig båten med hastiga årtag, förd af en säker och vand hand. Grefve Ruggicri ulstötte vid denna syn en häftig förbannelse. Efter ett ögonblicks besinning, började han springa utefter stranden, liksom han velat kasta sig uti kölvattnet efter den försvinnande båten, hvilken mörkret och asståndet snart gjorde aldeles osynlig. Den okände fortfor emedlersid att ro, utan att yttra ett ord. Staden syntes redan blott som en mörk oredig massa uti nattens töcken, och de höga tornspetsarna försvunno allt mer och mer uti den blå rymden . .. nen okände stannade, och fästade på den unga flickan on af dessa blickar, som hon lisligt hade Pibehallit uti sitt minne, men som i hennes nuvarande belägenhet injagade henne fruktan. — Jag inser Er fruktan, signora, — började han — men jag är mindre brottslig än det synes, En

16 juni 1845, sida 1

Thumbnail