AAAAAA ÄÖ — — — — —— VIR UE N Z AS) EFTER MIDME MARIE DANS bCII. Vv. En promenad på vatätnet. Vincenza lyssnade ännu till de sista orden, lisligt skakad af det passionerade uttrycket i denna zång. som den slilla aflouvinden tillfördehenne, då en sten kastad öfver muren, föll ner vid hennes söller ... Bi litet papper var lindadt om stenen. Nyfikenheten var henmes första känsla. Vincenza upptog hastigt den besynmnmerlige budbäraren ... Men skenet al en fackla syntes emellan tråden, och Lucias röst hördes, som ropade på sin kusin; denna gömde papperet vid sitt hjerta och hastade in uti salongen. Markisen omfamnade sin ddlotter, utan all märka den oro, hon förgäves sökte dölja, och de båda kusinerna drogo sig snart derpå undan i sina rum. Pincanza hade behof afalt vara ensam... bresvet brände på hennes lijerla ... Hon bortskickade senast Margarita ... Derpå öppnade hon fenstret, och badade sin brännande panna uti den uppfriskande nattluften ... En lindrig blåst hade Uppstalt OCh... en vindpust inträngde uti rummet söm utstäckte nattian:pan. vincenza blef härRCF mycket ledsen ... Hon kunde ei nu läsa sitt bref, horargliga kunpal suckade Vincenza:... om ända manan hade en gnista att tända dig med... men skulle jag ej kunna läsa vid imanans bleka sken ? Hon lutade sig utom fenstret och liste: ving irrar förgäfves omkring Er boning... Jag känner mig ej ega mod att trotsa Er likgiltighet, eller möjligen en rivals triumf... Detta är den enda död mitt hjerta ej kan lida... Säg ett ord, gif Inig ett tecken, och jag strolsar himmelen... Låtom oss tillsammans vid midnatten, då endast Er Ål CA Nan tan AAA