EL e Å eESPONEDENS. Stockholm den 5:dje Juni. Den, som vill ha en bild af det amouvemango, som på senast passerade veckor varit rådande inom det eljest stationära lägret, ber jag föreställa sig all den rörelse och det spring, som uppstå i en myrstack, om någon företagit sig, att med en käpp påta litet i en sådan; rörelsen och springet blifva allmänna, och de små krypen komma i ett sorsårlist mouvemang och gilva sin vrede tillkänna på ett med deras instinkt öfverensstämmande sätt, det de afsondra en viss skarp väska, den de eta begagna sasom försvarsvapen. Våra ultra-konserrative hafva nu nägra veckor verkligen likpat dessa smådjur härutinnan: de hafva sprunvit och illlänats, och hvarhelst de framfarit, alSöndrat en gulgrön substans, som vid närmare undersökning befunnits utgöra idel galla. För alt rättfärdiga detta mitt pistiende, torde jag endast behosva erinra om IIIirr v. Hartmansdorsss, Gyldenstolpes, Lagerbjelhes och L. Sparres upptrad tande pa hiddarpuset i fråga om den lika arssoch gitorätten, sedan konungen ailvit denna fråga sin sanction; vidare om bemälte Hr Gylenstolpes rimmade afskedstal till Konstitusions-utskottet, dervid man helt ofrivilligt hommer alt länka på en annan stor man, som dock aldrig hinn så hanet, att han blef ordförande i ständernas sornämsta utskott, men som dock tillvunnit sis en viss ryktbarhet och som, såsom hans vidtfrejdade biograf säger: a Höll tal i Grenna, tal i Trosa. Om nagon gång hans vers var prosa, Så var hans prosa aldrig vers; samt slulligen om Morgonens storståtliga proklamation, qeruti bemallte tidning, som under sin horla bana varit temligen sömnig, nu ett-tu-tre med den ankommande varen uppvaknat atill lesnadslust och mod och hoppo, stolt uppreser sitt väldiga oppositionsbaneår och uppmanar hela konservatismen att samlas under sin fana, för att strida mot regeringens förmenta lösen: dcreform och äsilantropi.o Besinnar man nu Htirr v. artmansdorffs och Gyldenstolpes vackra antecedentia under nu slutade Riksmote; vidare att dessa HHrr blifvit uppdrazne och sramhafde under emenlöshetensv ayllene dagar, så kan man ej sorundra sig, all de skola vara förbittrade alt se dessa sotebrodsdagar atminstone för dem vara förbi; men alltid förvånande och underligat maste det blilva att se unge män, hvilkas bildning tillhör vår egen tid, och som ej stå i nagon sorbindelse till menlosheten, män sadane som Grefvarne LaA — — 3 W WW—— —i A:-— (—