—— —————————— KK — — Från Gefle skrilves under den 26:te sisilidne Maj: al Sjomannasälskapet härstädes försiggick i går en högtidlig akt, i det en belöning af en större silfverbägare öfverlemnades åt Sjötimmermannen Carl Anton Wessling, för det han vid skon. Risicos strandning vid Winga den 15 sisll. November räddade besättningen. Sällskapets ordförande, Herr Kapten-Löjtnanten Schnell, tolkade i ett varmt och hjertligt tal Sjömannalifvets faror och fröjder vid deras besegrande och öfvergick derefter till detta speciella fall, hvarefter etill minne af denna beslutsamma bandling och såsom hågkomst af sarans och uppossringens slundo till Wessling öfverlemnades bägaren, som bar följande inskription: eSjömannasöllskapet i Gefle till C. A. Wessling för menniskokärlek, beslutsamhet och mod vid skeppsbrottet den 15 Nov. 1814. berelter upplästes följande vackra verser: Ett skepp synes brottas med vidriga öden Och likar der bedja om räddning från döden: Hvem vågar? — bians ingen, som hör denna bön, Som stiger mot bimlen srån vredgade sjön? Gud hörer och hjelper! — ett hjerta han väcker: En man sina armar mot farorna räcker, Befria han vill eller segrande dö En frälsares dod på den upprörda sjö. Det gnisslar i tacklet, det bviner i tågen, Och fasan far fram på den skummande vågen; Men mannen skall fram och han känner sitt mål, Och handlingens ögonblick uppskof ej tål. Hell! ära åt mannen, hans mod och hans hjerta, Som offrar sig sjelffor att lindra en smärta, Som vägar för Nordiska sjömän i nöd En holmgang med faran på lif och på död. Det gifves en helig, en urgammal lära: Att lefta och handla och falla med ära För allt som är ädelt och manligt och godt, Och Du har den läran, den äran förstått, Gack derför, välsignad af bröder, den bana, Dit pligten och hedern och dygderna mana, Och göm i Din varma, Din trofasta famn Okufvadt Ditt mod, obefläckadt Ditt namn!o