Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juni 1845, sida 1

—————— ö— — hänseende isynnerhet, som i politiskt i allmän-11 het, och det kan ej annat än sägna en, då denne författare kan anses för en lika opartisk, som kompetent domare, helst hans konungskhet framlyser nåstan bjert i det något öfverdrilna smicker, hvarmed han börjar och slutar de förstå föreläsningarne, vid hvilka prinsarne och konungen voro närvarande. Om detta smicker, till en del, får skrifvas på denna deras närvaro, hvilket dock snarare borde hafva afhållit den sannt finkänslige derifrån, så får man väl ock å andra sidan tillskrifva det den förkärlek Geijer mäste hafva för konungen och hans familj, såsom sordom den förres egen och nu hans söners lärare, och, om möjligt, vinna de berrliga sanningar, han uttalt, ännu mera i vigt derigenom, att de uttalats i de personers närvaro, hvilka, efter all sannolikhet, komma att ha så betydligt inflytande på fäderneslandets öden, och att de sått höra dem, bör derföre vara bvar och en bögst fägnesamt. Herr Geijer har indelat sina föreläsningar i trenne bufvudafdelningar : 1:o) Om personlighetsprincipen i förhållande till samhållets utveckling; 2:o). Om ko:ungamakten i Sverige; 53:0o) Utkast till Svenska Sländens historia. Ått här utveckla allt det sanna och sköna, som Geijer säger deröfver, medgifver hvarken tiden eller utrymmet. Det vore också alldeles öfverflödigt då det, för att få ett fullständigt begrepp derom, i alla fall, är nödvändigt att studera honom sjelf, helst som afbandlingarne äro så korta och interessanta, att ingen, som saken interesserar, lär underlåta att taga kännedom om desamme. Vi vilje derför här endast vidröra vissa punkter och de reflexioner, som derunder uppstått för oss. Hans räsonnemang om formögenhetens och intelligensens samverkan till sladgande al det såkallade tredje ståndets inslytande är lika sannt som lärorikt. Att förmögenheten, i och för sig sjelf, dock äfven är en makt, en stor drifkraft i samhället, är obestridligt ; men lyckligt är det, att den merändels åtföljes, åtminstone i andra led, al en viss grad af bildning samt att den sällan, till någon särdeles öfvervigt, länge stannar hos en person eller ens en slagt, minst nu efter den lika arfsrättens sanktionerande; ty odrågligare, än hvarje annat tyranni, vore blotta penuingens, ehuru den måste utgöra en vigtig måttstock för politisk inverkan, då iman mäste taga för afgjordt, alt den, som har mest att försvara, också skall försvara det bäst, om också blott i materielt hänseende. Men wmedzifvas måste, alt politiken också, till en stor del, är materiell, åtminsto