Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 maj 1845, sida 2

Såsom tillägg till våra i gårdagens nummer meddelade notiser, rörande riksdagens afslutande, förtjenar följande att märkas: Sedan akten på rikssalenvar slutad, gingo Stånden uppi Kongl. Slottet, der hvarje Stånd, genom en stor deputation, hade företräde hos EH. M. Konungen och framförde ånyo sin nnderdåniga afskedshelsning, som besvarades af II. M. Konungen. II. M:ts tal vid detta tillfälle till Ridderskapet och Adeln lärer innehållit några högst interessanta och, såsom de närvarande uppfattat dem, för nationen gladt betydelsefulla uttryck. Konungens tal på rikssalen ineddelade vi i går; trenne af Ståndens skole vi i morgon reproducera, samt de vid den sednare uppvaktningen hos II. M. Konungen vexlade afskedstalen i den män desse i det officiella bladet blifva bekantgjorde. I Landtmarskalkens på rikssalen hällne tal nämnes icke ett enda ord om den af II. M:t sanktionerade lika arfsoch giftorätten. Erkebiskopens är kort, kallt och kärft, samt skiyter öfver, att Presteståndet samvetsgrannt sökt vårda konungslig rätt och fäderneslandets väl, — Borgareståndets, genom dess talman framställda, innehåller en sammanträngd öfversigt af de, vid den afslutade riksdagen förekomna, vigtigaste angelägenheter. samt utmärker sig för öfrigt genom sin enkelhet, lijertlighet och flärdsrihnet. Bondeståndets har ännu icke af någon Stockholms-tidning blifvit återgifvit; men torde vara att förvänta med dagens enällpost. Kl. 4 gaf Konungen en större middag på Kongl. slottet för omkring 300 personer, af hvilka håälften utgjordes af riksdagsmån, som blifvit inbjudne att anteckna sig till ett visst antal från hvarje Stånd. Talmännen spisade vid lI. M. Konungens taflel; öfriga stater och korpser uti särskilta rum, der Konungens öfverste-kammarjunkare och Kabinettskammarherrar voro värdar. KL 7 på aftonen samlades Riksstånden på gina pleni-rum. för att, på öflligt sätt, genom deffitationer sända hvarandra sina afskedshelsningär. I allmänhet, yttrar sig Afionbladet, voro dessa ganska vänskapliga. Mest öfverraskades Presteståndet af den försonlighet och glömska af det framfarna, som röjde sig i deputationens från Bondeståndet, genom förre talmannen Anders Erikssons framför