Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 maj 1845, sida 1

i 2 — gusti 1837; Stadsläkare i Alingsås den 42:te Febr. 1858; t. f. extra Provinciallåkare i Mingsås distrikt d. 7:nde Juni samma år; erhöll K. M:is fullmakt att vara ord. Provincialläkare i Norra llalland d. 2:dre Mars 4840; erhöll K. M:ts fullmakt att vara Bataljonslakare vid Kongl. Cötha Artilleriregemente d. 50 April 1815, och antogs till läkare vid Fattiglorsorjningsinrättningen i Gotheborg samma år. — Egnande sig med lif och värma åt sin konst, egde Doktor Mosen sina patienters förtroende i en grad, som icke kommer alla hans medbröder till del. Öppen, flärdfri och redbar i allt sitt väsende, vann han en vän i hvar och en, som gjorde hans bekantskap; bildad och angenäm sällskapsman, var ban äfven såsom sådan älskad, eftersökt och bögaktad; vänlig emot de fattige, outtröttlig i sitt ansvarsfulla kall, åtnjot han äfven i detta hänseende aflmån och enskilt högaktnina; öm och god husfader, spridde han inom den husliga kretsen sällhet och glädje omkring sig under de stunder, som icke upptogos af studier eller användes för upplyllandet af bans pligter såsom läkare. llit till staden flyttade Doktor Mosön i Oktober månad sistlidet är, dels för att erhålla en mera vidsträckt verkningskrets, dels ock för att åt sig och de sina bereda en större utkomst. Här skördade honom döden midt i loppet af hans verksamhet, . i blomman af hans ålder; bortryckte honom från maka och barn, för hvilka hans förlust är oersättlig, från vänner och bekanta, hvilka aldrig utan den djupaste saknad skola erinra sig hvad han för dem varit och hvad de se8 nom hans bortgång förlorat. Sof, sof i ro, du ädle Hädangångne, hvars själ så plötsligt sina vingar fått! Tillhniska oss, i stoflets bojor sångne, det sköna, herrliga, du skåda fått! Tillhviska oss om evighetens vårar, mot hvilka jordens blott en vinter är! Sof, sof i ro! Vi hamme våra tårar: vi känne vågen, som till himlen bär. Vi känne bryggan, som är slagen öfver det stora svalg, som skiljer nu och då: den dig vill likna, frukta ej behöfver alt tröstlös få på denna sidan stå. Vålan då, broder, troget ditt exempel vi solja skole, under tro och hopp, tills portarne till evighetens tempel för oss en gång, liksom för dig, slås opp. , vå — — Å Ändtligen hafve vi nu fått sommar. Göken. A radan lÅnoe VYgalit na bar avist. har nu