Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 maj 1845, sida 1

tala om ett brott, emedan Alexander icke skulle lysstrat till ens blotta förslaget till ett sådant. Ilan talade blott derom, all man måste asälla kejsaren och tilllörsäkra honom ep lugn uppehällsort; men i hvarje händelse vore det alltid en oafvislig pligt all rycka rodret ur händerna på en monark, som Sode i begrepp alt störta statsskeppet i afgrunden. Alexander utgöt ymniga tårar, tillbakavisade hvarje tanke, alt han någonsin skulle kunna göra sin lader thronen stridig men gat så sinäningom cfler, när jämt nya bevis gålvos honom på den fara, som Paul fremmanade öfver staten och sjelfva den kejserliga samiljen. Verkligen talade Paul i harmen öfver Preussens sol och dröjsmål derom, alt låta S0,000 man rycka an mot Berlin. Derjemte begärde han uti sin erediga och förvirrade sinnesförsattning, all förste Konsuln skulle göra honom till skiljedomare i alla angelägenheter och endast och alenast på grund af de af Ryssland uppsatta vilkor sluta fred med Tyskland, Piemont, Neapel, kom och Porten. Bet var fördenskull alt befara, att det vänliga förståndet med Frankrike snart också skulle upphöra, och Ryssland således åler invecklas i krig med en stat, hvars politik kejsaren dock med stor bestämdhet tagit sig an. Jemte dessa orsaker låt Pahlen äfven frömskymta några sarhågor för den kejserliga familjens säkerhet, sy, såsom man sade, skulle Paul hysa misstroende mot sin egen familj. a Alexander gick slutligen in på Pahlens planer, men först sedau han at denne hade begärt en högtidlig ed, alt hans faders lif skuile blifva oantastadt. Pahlen besvor hvad den unge oersarne fursten sordrade, den der då trodde det vara möjligt alt berötva en rysk kejsare spiran utan alt på samma gång taga hans lil. Nu var det endast fråga om att finna folk, duglige till alt uttöra attentatet, ty Pahlen lade väl uppgjort planen, men höll det under sin värdig