Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 maj 1845, sida 1

att allt måste gå under. om icke Pauls regering förkortades; dessutom fraktade ban för sin egen person, sedan kejsaren C1 per gänger låtit sig sormärka hysa ieissnoje mol hovom. Således fattade han oåterkalleligen sitt besiut, och låt äfven gretve Panin, som i egenskap af vicekansler skotte utrikes ärendena, så det af saken. Begge voro de af den åsigten, alt ett snart slut måste göras på della sakernas läge, sem så Cgonskenligt hotade så väl riket som euskilta perso:er med förderf och undergång. Gretven ofverlog för sin det all bringa till verkställighet den af dem begge i samråd utkastade förfärliga planen. Thronföljaren, Storlursten Alexander, var en ung furste med lyckliga avlas, hvilken då tycktes vara lättare alt leda, än scetnare var sallet. Honom ville grefve Pahlen genom en rask katastrof och utan någon vidare skakming bringa på thronen. Det var för honom ovilköriiet nodvändigt att inleda ett hemligt förstånd med Storfursten; ty först och främst behöfde han dess medverkan, och för det andra hade han alls ingen lust alt, efter gerningens sullbordande, blifva behandlad som en vanlig simpel mördare, utaf hvars brott man drager nytta, under det man upposirar DOHOI, sjelf. Det var visserligen en svårlöst uppgift, att yppa en så ömtålig sak tör denne välartade och gode yngling, som aldrig skulle gålt in på ell mordförsok mot sin faders li. Grelve Pablen var således slulen, yppade ingenting och låt ingenting märka af sina planer, utan underhöll den unge storfursten med samtal Om statsangelägenheter, underrättade honom om Pauls i politiskt hänseende så farliga yrsel och tystnade plötsligt. Dessa stumma, men ganska uttryckstfulla uppträden upprepades slersaldiga gånger. Ändtiigen måste det ända tydligare fram hvad man ville säga. Pahlen gjorde för den unge fursten begripligt, alt ett sådant sakernas skick icke längre skulle kunna sortsara, utan att medföra ri kels undergång, dock aktade han sig noga för att