—— — ——— — — ————————— ———— ———— —— — — — — VV LLA :: de Konung valt, har han gilvit Svenska folket ett heligt löfte, att denna dess rättmätiga sordran skall varda uppfylld. Ilitintills har man dock blott sett soga af detta löfte förverkligadt. I de stora, vid innevarande riksdag ashandlade, vigtiga samhållsfragorna bar Regeringen, med blott ett enda undantag, lörhallit sig neutral, varit hardt nära en overksam åskådare. Man har med mycket skäl förundrat sig deröfver; man kar förundrat sig öfver, att hon kunnat sitta med händerna i kors, under det att Adelsoch Prelatväldet trampat folkets rättsoch förnusisenliga fordringar under fötterna; man har vidare förundrat sig öfver, att hon låtit detta välde kasta lolt om folkets väl och ve, liksom krigsknektarne om Christi kjortel; man bar förundrat sig öfver, att hon med sådan lihnajubet Äsett utgången af en fråga, hvilken dock en al hennes egna ledamöter oppet förklarat icke kunna falla Nå henne, all hon en gang vaknat ur denna skevbara dvala! vVål henne, att hon med sin sednaste handling ådngalagt, alt hon, når omständigheterna så fordra, är i besiuning af den kraft, det politisha mod, bvarförutan all regering blir omöjlig! Väl henne, att hon i frågan om den lika arssoch giftorätten stallde sig i rorelsepartiets, i folkets, leder! Det skall, om hon framdeles fullföljer sin nu en gang beträdda strat, troget och enigt stå vid hennes sida. Det skall under sin konungs, under sin älskade OSCARS, baner strida för tenniskorätt och menniskovärde, för lagbunden frihet, för sann, äkta frihet, för upplysning i stal och kyrha. Under sådana sörhallanden han segren aldrig blifva oviss. IIvad vill vål en handfull Adelsmån och Prelater säga mot ett ett helt folk, mot en nation, som i Regenten ser sin lörse man, sin far, sin beskyddare, sin ledare på resormernas fredliga bana? Intet... Det svalg, som nu, genom afgorandet al den likha arssrätten, blifvit befästadt mellan konungathronen och de konservative, bör och kan aldria fyllas. Till thronen bor aldrig gilvas mer än en våg, nemligen den, som står öppen för hvar och en al solket, för den lagre så väl som den högre, för vadmalsjackan så vål som för den bestjernade rocken och ordensbandet. Snart, vi formode det, skall denna väg beträdas af en skara i oskuldens drågt klädda damer, hvilka a sitt köns vägnar, skola inför konungen tolka dess lisliga erkänsla för den konungsliga rättvisa, Han Miit deras under arbundraden förtrampade rättigheter vedersaras. För en sannt ridderligt sinnad monark måste en sådau dag, en sadan hyllning, vara en af de skönaste i hans lif, så mycket dyrbarare och njutringsrikare, som llan i sin ädla Gelnals kärleksfulla blick säkert skall se återspeglad samma belonande tacksamhet för den hogsinnade handling, genom hvilken hennes kön hommit i besittning af en af sina mest naturliga rättigheter. 2 AA s14241 DR