TT CÅ E 1 BOR Co Jacta estalea, tärningen är kastad, neutraliteten är upphälven, den länge efterlängtade brytningen har ioträlffat: konung Oscar I bar oppet, hogsinnadt, så, som det anstar en Svensk Regent, trädt på folkets sida; ban har, utan alla vilkor, endast troget hallande sig vid sitt valsprah cÅt ätt och Sanning semnhtionerat Bikets Stönders besiat å frågan om dem lika arvfsoch giftoritten. Underrättelsen härom bar elektriserat allas sinnen. äfven deras, som, i följd af den al Regeringen så länge iakttagna neutraliteten, tviflade om, all hon ungonsin, gent ofver det aristokratiska och hierarkiska partiet, skulle hafva mod alt taga elt smafgörande steg, som det ifragavarande — ett steg, hvilket a ena sidan, liksom genom ett jordskalf, öppnade en hardt nära oblverstiglig klyfta mellan detta parti och konungathronen, under det att det å andra sidan for Den, som på thronen sitter, öppnade en bred kungsväg till folkets kärlek, tillgifsenhet och förtroende. Det är en skön, en härlig känsla, alt Någon gång i sitt lif kunna vara eropyalisto, alt någon gång i sin sjals innersta kånna kärleken till Päderneslandet och kärleken till konungen sammanflyta i en enda! O, att förhallandena så gestaltade sis, alt vi alltid kunde stå under inflytandet af denna känsla! 0, att hvarI je Regent sjelf humle känna den oförfalskade, kärlehsblandade glädje, som genomströnnnar byarje bröst, da folket ser sina på sanning och rätt grundade anspråk af honom behjertas och bilallas ti... Dessa själens, dessa erkänslans, dessa sortroendets högtidslester skulle icke då vara så i sällsynta. Kronan skulle icke då falla sig så tung för den konungsliga bjessan; spiran blifva I lätt som en herdestal; tyngden af de på folkets skullror hvilande oundgängliga bördorna försvinna. Säg oss icke, att det är svårt att vara konung! Det är ett ansvarsfullt, ett vigtigt, ett maktpåliggande kall, som Regenten har alt uppfylla; men svårt är det icke, om han rätt forstår att skota detsamma. Folkets forboner, solkels välsignelser, folkets varma, innerliga hängisvenhet skola såsom vänliga genier omsväfva honom, lätta hans regeringsbörda, ersätta honom hans sorsakelser, blicka honom trofast i det klara, saderliga ögat. Detta är ingen dröm, ingen blott poötisk tiktion, inga tomma ord på papperet. bet kan når som helst stå förkroppsligadt sramsör våra ögon; när som helst antaga verkligh etens form och gestalt. Om konungarne visste, huru lätt det i sjelfva verket är att vinna folkens hjertan, att sprida glidje och belatenhet omkring sig — sannerligen: de skulle icke så ofta, som nu sker, låta denna fredliga eröfring gå sig ur händerna. Hvad fordra folken? Att rätt skall styrkas, sanning höras och behjertas. I det valspråäk, vår nuvaran