rens herre, som någonsin det, hvilket erke-biskop af Winvgård, doktor Reuterdahl och prosten Berlin hemtat ur sina böcker. Eller hvem skulle vilja, att Th. Petrö, C. F. Waern, Lageraren, m. fl. skulle efter examens-betyg fi inflytande vid representantvalen? Att en Nils Strindlund och en Lagergren här blifvit nämnde bredvid liberala män, härleder sig från deras i många fall erkända insigter och på det alt olika tänkande medborgare må fatta olämpligheten af att meddela upplysningen inflytelse eller examensbetyg. Det sunda omdöme och den sjelfständiga harakter, som vår Herre utdelar sisom sina adels-diplomer ibland menniskorna, äro i förening med en hjelplig grad af studier i de ännen, som falla inom riksdagsmannaområdet, nog, för alt vara en skicklig valman. Vilja vi genomögna Grelve Björnssjernas representationsförslag, Adelns och Presterskapeis plaraliteters sraslulla yttranden öfver 4844 års representationssöorslag och konstitulions-utskottets genom lotterispel vunna pluralitets åtgärder i nepresensations-sfragan, så skole vi tydligt och klart ölvertygas, att Åristokratiens och Hierarkiens molstånd i represensations-srågan endast härleder sig från egennytta, eller begäret, att, framdeles som bittills, fi utgöra privilegierade kaster i staten. Föresloges till exempel: att Adeln och Presterskapet finge bilda en kammare, med fullt veto emot den öfriga representationen, så tilläte de genasi de öfriga medborgarne, alt, på hvad sätt som helst, bilda sin representation, och skulle tillochmed helst se, att de så mycket omskrikna ebackstugusittarne blefve deras medrepresentanter; ty de voro vål ända de mest medgörliga. Föreslar man åter till exempel: Fem Stand, af hvilka de tre skule sammansättas af sjellberoende min, utan någon inblandning af embetsoch tjenslemän, och att tre stands ölverensstämmelse i ett beslut, skulle anses som Rikets Stånders; så gå Åristohratien ech — Hierarkien aldrig in derpå. — Saledes inshränker sig lrågan om en förändrad representaton, såsom förut sagdt är, endast och allenast till om Ridderskapet och Adeln samt Presterm skola i representationen ega en konservativ nakt eller ej; ty vore det afejordt, all inom eprentationen finge finnas ingen annan konservaiv makt makt, än den tid, nya representatval oa Konungens veto innebär, så skulle Aristokratien och llierarkien, om också ståndsval bibebölles, litva oskadliga, och en representation, huru nan önskade den, älven i trots al deras motstånd, kunna bildas, (Fortsättes.) AR