fe — alla Tusun Pascha, hvilken Gud må upprätthälla! Han J sett hans vrede, huru han då slungar blixtrar ur de dunkla ögonen och hvem de träffa, den jagar med sin häst alldrig mera genom öknen. Allah bevare oss, att vi ej träda framfor Tusuns ansigte i en elak stund, liksom Ibrahim gjorde det och ej ville böja sitt hufvud för den väldige. Han var van vid alt skåda sin herre öga i öga, och Tusun vredgades derföre ej på honom. Men en dag ansåg han det för förräderi och trots, och gaf i sin vrede befallning att döda älsklingen. Ibrahim flydde, tog sin sabel i handen och försvarade ingången till sin boning. Masch-Allah, det var en lust till att skåda, huru han med stridslystnad emottog de utsände sienderne och ej vek en folsbredd, så att sjelfve hans motståndare kände medlidande med den tappre mannen. En half timma varade sålunda striden, Ibrahim blödde ur mer än ett sår och hans krafter började svika honom, ännu nägra minuter och han skulle nedstörtat af matthet. (Forts.) En förolyckad luftsegling. En luftseglare skulle för någon tid sedan i belgiska staden Mons företaga en luftsegling timmar gingo förbi och luftballonen gick icke i höjden, emedan man, alla bemödanden oaktadt, icke kunde tillräckligen fylla den med gas. Folket började redan högljudt yttra sitt missnöje, då luftseglaren satte sig i sin båt, och den lätta farkosten, drifven af nordanvinden, steg i luften. Knappt hade Ballonen gått 100 fot i höjden, förrän den långsamt började att äter sänka sig, snuddade öfver slera skorstenar, berörde slutligen taket på stadens hospital, stannade på ett å detsamma framstående jern och slog omkull, Från alla hall kördes ångestrop; man väntade en förfärlig olycka. Några sekunder förgingo utan att man säg till luftseglaren eller att någon visste hvad som blifvit utaf honom. Under det åskådarne fördjupade sig i gissningar, visade sig plötsligt den förolyckade midt ibland dem. Det hade lyckats honom att undkomma ur ballonen på taket och uppnå ett vindsrum.