C Å Å EI E EB CO E daFranska tidningen Journal des Debats ecvar minnet af den nyss aflidna grelvinnan Survilliers. syster till hennes Majestät Enkedrottningen af Sverige, följande toford, hvilka hafva så mychet mera värde, som de uttalas af en lidnin2, den der, skrifven i nuvraande makthafvandes i ltankrike interesse, visst ej är känd såsom nagon lostalare eller beundrare af Napoleoniderna: åGrefvinnan Survilliers, enka efter Josef Bonaparte, Kejser Napoleons älste bror, dog i Florens den 7 April. Bestämd att dela Bonapartiska slägtens lycka, visade sig genast Madame Survilliers, född Clary, genom sitt sunda omdöme, sin outtomliga välgörenhet, sina upphöjda tänkesätt vara vårdig sin ställning; och, hvad ännu svårare var, hon bar, då molgångens timma slagit, visat sig vara böjd öher de olyckor, som drabbade det hejserliga huset. Drouniug tvenne gånger, ochitvenne konungariken, sorst Neapel och sedan Spanien, drog hejser Napoleons svägerska ingen annan fördel al denna sin höga ställning, än att med en srikosligare band utdela sunstbevis och välgerningar. ljon nedsteg från thronen lika okons lad som hon uppstigit på densamma; och var landsflykten bitter, så var det icke för hennes egen skull, utan för kejarens och de dess familj tillhörige prinsarnes skull. Iion hade för allvar bosatt sig i Florens 1825, och der enhälligt blifvit emottagen med den vördnad och den sympathi, som icke kunde förvägras så mänga dygder och så många, så ädelt burna olyckor. Uti denna gåstvänliga stad, förde Madame Survilliers ett indraget lif, helt och hållet egnadt åt hennes familj. Ijon lelde således älskad och vördad, ett mål för allmän hyllning och tillgilvenhet. Hon förenade kring sig de sista spillrorna al det kejserliga skeppsbrottet; hennes gemal Josef Bonaparte, dess bröder Ludvig och Jerome, samt prinsens af Montsort trenne barn, dem hon ilskade som om hon varit deras mor. Sedan några år hade Madame Survilliers träffats af sådana ödets slag, som voro egnade att på det känbaraste såra hennes ömmaslte känslor; hon hade örlorat sin dotter, prinsessan Charlotta, förmäld med den unge Ludvig Bonaparte, hvilken prinsessa log 48354, och sin man Josef Bonaparte 4844. Ton hade behof af hela sin själsstyrka, för att ej luka under för så många smärtor. Prinsessan enaide af Canino, hennes enda öfverblifna barn, mottog vid sin mors dödsbädd hennes sista sucsar. Madame Survilliers syster, Sveriges enkeIrottning, är nu af så många krönta hufvullen len enda esverlefrande. )