Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 maj 1845, sida 1

JUDINNA N. ETT RESAFVYENTYn 181 En vecka var förfluten. Med ånglartyget ville jag icke göra resan tillbaka, alldenstunel jag besintatalt Degagna ögonblicket till alt på en kört lid se mig Om på halfen. Jag hade redan foretagit åtskilliga utflycter och befann mig på vägen till staden Veile. Allt i den man jag nalkades staden, tycktes nejden anlaga en annan karaktler. Stora, vidsträckta Skogar, höga, stela backar. talrika källor, som bilda mäångsalldiga vattendrag. visa sig för det förvånade cgaut i brokig omvexling; de mest romantiska situationer, de herrligaste utsigter upplifva den resandes sinne, och hvad som ännu mer förhöjer det pittore ska uti detta landskap är den omständigheten, att Chaussten ej på gammalt vis löper snörrätt emot målet, utan i behagliga bugter slingrar sig igenom landskapet och således leinnar åskådaren tid att rigtigt uppfatta nejdens herrliga naturbeskaffenhet. SåIunda upptäcker man icke staden Veile, förr än man är helt gära in på den och ser den utbreda sig i piltoresk skönhet nedanför ens fötter. Belägen i en vacker dal, genom hvilken Vieleåen, likt ett sillverbälte, herrligen slingrar sig, utandas den ett paradlisiskt lugn, som märkligen koulrasterar med omgifningens vilda och romantiska tjellnatur. Det är en förening af ett berglands kraft och ett slattlands mildhes: Veilctrakten kan med rätla kallas elt SCUweilserjandskap i Danmark. Jag vill icke, min läsare, föra dig in uti den med konstrika anlägguingar försedda eranskogen söder om staden; ej hetler vill jag bedja dig spassera med mis på de skogbevuxna backarna. som bekransa Yeilefjord — anskönt du på denna färd skulle finna rikligt ämne till njutning or din själ och uppmuniron för ditt sinne — men jag vill bedja dig göra mig sällskap på den vandring, som jag nästa dag de N:o 98, 99, 101, 103.