——— — ————— — ——— — Då steg plötsligt en slamma i vädret, och ryckte mig ur mina betraktelser. Den grep raskt omkring sig, och den röda lågan blossade herrligt i den mörka natten. Det var vårdkasen på Skamlingshögs topp, den kastade sina strålar rundt omkring i Danmarks land, och påminde på gammalt nordiskt vis man och qvinna om siendens annalkande — om varsamhet, om enighet och sammanhållighet i striden för rikets heliga palladium. Jag gick bort till bålet; män och qvinnor stodo der omkring i täta massor. De hojde sina stämmor; afskedssången stämdes upp, och tonerna blandade sig högtidligt med det brinnande bålets smattrande och brakande. — Sången förstummades och vårdkasen släcktes; men i de närvarandes hjertan var en starkare, en kraftigare upptänd; en värmande och upplifvande flamma lågade i hvarje deltagares bröst, och i det jag med folkmassan gick ned för backen, genljöd i mitt inre folksångens ord : yJa, dansk, det vil vi lere, De kjere boern, de smaa! Og danske vil vi vere a Hvordan det end skall gaae in Sålunda slutade denna för mig evigt oförgätliga fjerde Juli 1844. (Forts.) En konstnärs hämd. En bekant judisk millionär (Rothshilu?) ville låta portriättera sig af den berömde franske målaren Horace Vernet, men fann priset (4000 Fr.) för högt och ville pruta, då målaren begärde 6000, sedan 8000 Fr. och slutligen visade ut juden med de orden: Var ni intet rådd, jag skall måla er ändå och det så ni skall hafva lust och glädje deraf. På Vernets tafla: Gorttagandet af Smalah, synes nu i stridens hvimmel figuren af en flyende jude, som löper sin kos med sina skatter, och denna figur, som ådrager sig alla besökandes uppmårksamhet, år ett troget porträtt af omförmälte Judiske millionår,