En liten vidräkmnimgRed. af Dagligt Allehanda har sedan någon tid varit litet grå på Handelstidningen, dess Red. och korrespondenter, troligtvis dersore, att dess bekanta ärlighet vill göra sig grön på ett annat hall. Nu sednast har besagde ärlighet varit framme och krassate litet i Handelstidningens politiska katekes, äfvensom i den mot densamma rigtade pamfetten, hvilken sednare Hans Allehbandistiska Årlighet anser böra lända kateketen till ett memento, att bädanefter blilva litet mera förtänksam innan ban sätter sig till donis ölver andta personer och deras åsigter. kateketen vågar, denna varning oaktadt, hysa den öfvertygelse, att han i sin politiska katekes icke latit aristohaterne, despoterne och bierarkerne säga ett enda jota mer, än hvad han, med stöd af historiens vittnesbörd, när som helst vill åtaga sig att försvara. Ilan kan tillochmed, skulle påfordras, till stöd för giltigheten af stha i den politiska hatekesen fromställda åsigter af hierarkien och adelsväldet aberopa en auktoritet, som han vågar tro, att sjelfve Dagligt Allehandas Ovial icke skall vilja försöka att jäfva; ty, märk väl: denna auktoritet är — Hans Allebandistiska Ärlighet i egen hög person. I N:o 89 af nyssbemälte Herr Jovials icke-joviala tidving befinnes nemligen en skildring af den både nu och fordom rådande hierarkisk-aristokratiskaegoismen,hyilken i intet fall stär tillbaka för den teckning, som af denna egoism blilvit i den politiska hatekesen lemnad, och som Dagligt Allehandas ärlige Jovial, eller joviala Ärlighet, bebagat förklara innehålla ofverdrifter.? Ma läsaren sjelf prolva och afgora! Utdraget lyder, som följer: Yerldshistorien känner intet parti, som med sådan maht, klokhet, konsequens och bristande Ppumanitet fullföljt sina egennyttiga syften. Det är den hierarkisk-aristokratiska oligarkien, som med sina polyparmar omslingrar jorden från pol till pol och ljungar sina afmälta belallningar till alla kabinveuer. De sednare äro blott dess Pvikarier och ståthållare. Mot denna klippa krossades ändtligen (slutligen?) Napoleons segervagn. Under denna Gorgos iskalla slågt (2) brusto de största statsmäns hjertan; Sheridans snille, Fox enthusiasm, Cannings klarhet, Åroughaus gigantiska humor. Att OConnell i fem och tjugo qvarstär midt emot dem (den?) oförstenad, vittnar om denne undransvärde (beundransvärde?) och utomordentliga (e) mans sällsynta storhet, Delta partis åflan trycker icke blott liksom en alp(?!) på hvarje vålgorande lissyttring hos Engelska )