Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 april 1845, sida 2

dig om denna sammankomst i afton. — Huru många af ditt folks qvinnor hafva icke tagit ett liknande steg!Låt min kärlek uppväga den, du hyser till ditt folk; — jag nedlägger milt öde i dina händer!b) , William, William! fresta mig icke... låtom OSS gå.o Och de gingo, de begge älskande. Med långsamma steg vandrade de tyste vid hvarandras sida, fordjupade i sina betraktelser. Slutligen försvunno de för min blick. Men jag trädde fram, höjde blicken mot himlen och tackade i en tyst bön skaparen, att jag tillhörde ett folk, som var i besiltning af sitt sädernesland och sitt språk — ett folk, som skulle förstå alt värna och bevara dessa ovärderliga och herrliga fördelar. Morgonsolen gick påföljande dag vänligt upp ofver staden Kolding. Det var den 4 Juli — folkfestens dag. Redan tidigt i gryningen var hela stadens befolkning på benen; ty en hvar, för hvilken det var någon möjlighet, vile deltaga i denna med sådan längtan motsedda test. A stadens förnämsta gata höll en lång rad vagnar, hvaraf största delen var bestämd till att befordra det köpenhamnska ressällskapet. Så småningom infunno sig Köpenhamnarena, och erbjödo ett rätt lifligt anblick kring vagnarne. Man hälsade på hvarandra, skämtade och log. Några försedde sina hufvudbonader med danska nationalkokarden, andra aftalade huru de skulle fördela sig på vagnarne — då ankom bondpoeten från Viby Mark, Peder Jensen, med sin i anledning af festen författad: sång. Alla skockades nu omkring honom för att köpa den, och det varade icke länge, forrän han hade utsålt sin upplaga. (Foörlsälles.)