ste gå under — brodermördarens verk kunde ej ega bestand; hos danska folket sjelf ligger Danmarks styrka, dess fasta vilja är rikets säkraste värn! Utur denna elegiska sinnesstämning blef jag uppväckt genom ljudet af sotsteg. Som jag i detta ogonblick ej önskade att störas af någon, drog jag mig tillbaka, för att blifva obemärkt af de kommande. Bet var en herre och en dam, som närmade sig under halfhögt samtal. De stannade framför ruinerna, i det de vände ryggen emot mig. En paus uppstod, som först afbröts af damen. En så herrlig, välljudande stämma bade jag sällan hört. saimtalet fördes på engelska. Huru svarta och dystra stå icke dessa rniner der i bakgrunden, liksom om de sörjde öfver en försvunnen storhet, och dock är det just icke någon obehaglig känsla, jag erfar vid deras betraktande. IIvarje folk har sett sin tillvaro hotad, har sett sina nationela minnesmärken nära på försvinna; men då bar detiiksom blifvit litvadt af en gudomlig lkraft; då har det känt, att det ej borde, ej kunde gå under; och det har bevarat sin egendomlighet, sin nationalilel. Så går det ock med mitt folk. Ehuru krinaspridt öfver hela jorden, har det dock bevarat det karakteristiska, som utmärker det framför alla andra folkslag, och jag känner mig stolt vid denna tanka. Det har hallit sine förfäders religion helig; det har bevarat sina seder och bruk, oaktaat alla de förföljelser, det har varit uuderkastadt; det har sett sin religion hånad, det har sett sina menskliga räfligheter kränkta; det har varit utsatt för de mäst skriande orättvisor: och dock har det stätt fast ocn orubbeligt i sin tro. Hvilken uthällighet och kraft uttalar sig ej i dess historia! I sanning, ett sådant folk har rättmätiga anspråk på en bättre lolt ! oO Rachello afbröt mannen, onär du talar på det sättet, är det med de mest blandade och hvarandra motsatta känslor, jag hör dig. Din varria kärlet till ditt folk kommer mig endast till att älska dig Costo innerligare; men det är å en annan sida just denna