Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1845, sida 3

gen annans, hvars blod blifvit ulsiladt genom sexton sörmullnade anor. Blott en enda gång — för mer än syralio år sedan, har han gjort sig förtjent af en extra näpst, emedan han då hjelpt en törslig nästa i silt helvete till en förbjuden styrkedryck. — Generationer at fördömde hafva emellertid hamnat till denna Sin öfver hafvet upphängda bur, och åter gått bort genom dödsens port, befriade i dubbel mening snån sitt lisssängelse. Men Palm dvarstär ännu såsom en Nestor bland sonasönerne till de brottslingar, med hvilka han varit jemnårig. Endast den Nestorianska, skrytsamma pratsjukan finnes naturligtvis ej hos den olycklige, som har så så bedrifter alt skryta öfver. Det hu fvudslag han en gång lev ererat är ej bland dem, som qvarlenma stolla minnen. Äfven ett djerft mod behöfver tillfälle och lycka, om det ej skall skörda endast förderf, just genom det som gilver ära och herrlighet åt andra, bättre gynnade af sitt öde. Men olycka är det födelsemärke, Palms öde städse burit på sitt änne. Ett nytt ord. Kansleren Pasquier, som för någon tid sedan utnämndes till hertig och antog denna sin utnämning med så stor glädje, att han ett par timmar derefter betalte de 1800 Fr. diplomet kostade, har gifvit de elaka fransmännen anledning till att bilda ett nytt ord. Liksom man säger Sencanailler, så säger man nu Senducailler.