I går afton gaf det hit ankomna Hansen-Werlighska theatersällskapet sin första representation. Det torde ånnu vara för tidigt att yttra sig något bestämdt om hvad dess medlemmar kunna preestera, men för att döma af deras första uppträdande. har man all anledning att förmoda, det Allmärheten skall blifva ganska belåten med de nöjen, de hafva att erbjuda. Orden uttalas mycket konekt och tydligt, så väl af damerna som herrarne; kanske dock, af en eller annan, i den lifligare diabgen, något väl fort, åtminstone innan man hunnit vånja sig vid det på en gång fråmmande och ock med värt språk så nåra beslägtade tungomåle. — Om Söndag komma icke mindre än fyra påser att gifvas, nemligen G ud välsigne er! lusspel i en akt: Romeo och Juliette, lustspel i en akt; Emelies Hjertklappning, ruderillemonolog af J. Heiberg, samt, till slut: Spåkeriet på Herrgården, ny vaudeville i et akt. Programmet är alltså, som man ser, ganska inbjudande. Till Allmänhetens underrättelse anse vi oss böra nämna, att Hernr Naufmann och Ekman ex officio besigtigat och undersökt det till den i salongen befintliga stora ljuskronans uppoch nedhissande anbragta nya maschineri och fonnit denna inrättning icke abenast fullkomligen motsvara ändamälet, utan äfven lemna all möjlig säkerhet, så att numera ingen olycka, eller olägenhet t vid bem. kronas sånkande och höjande, är för allmänheten att befara. —