sous på Pon t-neuf, och urhå kat en Cocosnöt, för att deraf göra en skål ål sin älskarinna. Hy ad skulle man väl göra med en så encyclopedistisk menniska?... Tiga och beundra, som också besättningen gjorde, IV. Bet var i dag Söndag. La e harmante Louis e, som vanligen seglade på Autillerna, hade etter en lycklig resa blifvit befraktad på Cadiz med Bordeaux-vin, och skulle återföra xeres. Parisaren, som var ledsen vid Colonierna och Negrinnorna, gladde sig ål ett litet ombyte, som han sjelf sade; kuappt hade briggen gjort fäst vi d qualen, förr än Mathicu med 30 francs på fickan hoppade i land; på hufvudet hade han en liten låg halm! alt, för resten var han klädd uti hvita byxor och hiå vest med ankarknappar; om halsen hade han en stor Ostindisk silkesduk, ett kärleksminne af nägot fruntimmer i Fort-Royval på Martinique. Det är omöjligt förklara, att ej Parisaren v ar medJem af något sällsamt philologiskt infund. Hans förfarande var helt enkelt, och satle honom i stånd till att öfvervinna alla svårigheter utan undantag till språk eller dialekt. NN här hvad method han. begagnade! frågade han en Enge lsman om något, så håärmade han noga denna hårda, stötande dialekt, som man tillagt öborna uli alla våra comedier, och sade trotsigt: JC vodraissavoirle chemin å moi, vände han sig till en Tysk, Italienare eller Ainerikanare, undergick uttalet en passande modificalion. Hans meshod var dock ibland så ofullständig, att de fremlingar, som inycket förr skulle förstält honom, om han talat ren fransyska, nu blefvo dösva för detta obegripliga pladder. AU man ej begrep, eller ville begripa honom, tillskref han sin dåliga uppfostran, eller nationalhatet. Säkert är emedlertid, alt Mathieu aldrig erfarit denna förlägenhet eller blyghet, som alltid bemäktigar sig ci sremling, då han befinner sig uti ett land,